Escaping from shit-mode – snacks instead

Etiketter

Aggressivitet, Escape, Fly, Frustration, Harry Potter, Hemligheternas kammare, Humörsvängningar, Irritation, Matlådor, Naturgodis, pick&mix, Quinoa chips, The chamber of secrets, The philosophers stone

Hela den här dagen har gått ut på att fly från mina humörsvängningar, som har dominerats av ilska/irritation/frustration. Jag har gjort yoga och styrketränat. Det hjälpte en aning. Jag har gjort matlådor, vilket hjälpte delvis – till det blev stökigt i köket. Då blev jag irriterad igen och var tvungen att gå ut och ta en vape-.paus. Nu har jag dessutom köpt snacks till kvällens Harry Potter-tittande. Jag kollade på ”De vises sten/The philosophers stone” i går kväll, så kväll blir det ”Hemligheternas kammare/The chamber of secrets”. Snacks blev dessa:

Irriterande start på dagen

Etiketter

Aggressivitet, Familjen, Frustration, Irritation, Mamma, Pappa, Sommar, Sommar 2020, Värme

Den här dagen började inte som jag tänkt mig. Någon i min familj har nytt lösenord på netflix-kontot vi har tillsammans. Som förklaring hade de skickat en obegriplig text och när man frågar om det blir en viss person irriterad: ”Kan du inte lösa eller?” Jag blev förbannad. Jag kände att jag ville ordbajsa ur mig detta, men nu orkar jag inte skriva om det mer.

Det verkar tyvärr bli en bastu ute i dag. Jag ska gå ett ärende med mamma och sedan är det tänkt att jag ska äta middag med mamma och pappa.

 

När samhället spär på ångest/when society gives you anxiety

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt

Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?

Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?

Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.

Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.

 

Vad tycker ni om detta ämne? 

Frustrationsmonstret, hej

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, covid-19, covid-test, Frustration, Halsfluss, Instängd, Mediciner, Skräp, Stress, Tystnaden

Jag känner mig bedrövad och väldigt ångestdriven. I går skulle svaret på covid-testet komma. Nu är det nästan kväll – och det är torsdag. Läkaren på vårdcentralen hade skrivit ”halsfluss” i min journal, men tydligen är det något de skriver på alla patienter som har något ”hals-relaterat”. Alltså vad i helvete! Jag kokar över…

Faktum är att jag känner mig instängd, frustrerad och har nästan panik hela tiden. Det är svårt att hitta distraktioner. Allt hjälper bara tillfälligt. Jag har ingen ångestdämpande vid-behov, även om de flesta som finns är skräp. Fast i morgon ska jag jobba hemma, men efter kl 14 måste jag distrahera mig själv. Det är dock inte det lättaste. Jag är lugn när jag tränar, men nu är tystnaden värre än någonsin.

Vart ska jag ta vägen? Jag avskyr att behöva tanka och analysera – nu har jag nu hur mycket tid som helst till det. Rädda mig, fan… Ironi

En salig röra

Etiketter

Aggressivitet, covid-19, Frustration, Irritation, LSS-boende, Planering, Rastlös, Sömnproblem

Det tog 2 timmar för mig att somna i natt. Jag vill bara att tiden ska gå till att jag får svaret på covid-provet. Min poäng är att jag inte vill känna ångest hela tiden och vill inte vara vaken i onödan.

Ekonomin är skit. Jag känner mig bara frustrerad och rastlös. Priserna fortsätter att gå upp i mataffärerna och även på andra ställen. Sedan känns det besvärligt med planeringen. Både på LSS-boendet och i övrigt. Jag vet inte hur någonting kommer att bli…

Jag vill bara skrika rakt ut

Kommunikation och sociala signaler

Etiketter

Aggressivitet, Aktivitetsersättning, Autism, Avslag, Försäkringskassan, Frustration, Irritation, Kommunikation, NPF, NT, Passiv-aggressivitet, Sociala koder, Tydlighet, Upprörd

Jag känner mig rätt upprörd och irriterad i dag. Det beror nog mest på gårdagen – saker som hände när jag kom hem. En annan sak som är jobbig är att jag fick avslag på aktivitetsersättning IGEN. Försäkringskassan har helt tappat sitt syfte tyvärr. Då talar jag för mig själv och säkert för andra också.

Det känns inte så bra alls just nu. Jag känner mig bara så sur på allt. Ibland känns det som att jag måste anpassa mig efter många  andra och de förbannade myndigheterna. Tyvärr är det ett problem med Aspergers syndrom, att man har svårt att anpassa sig. Sedan förstår jag inte varför personer som har problem med något man gör inte kan säga det till mig – utan går runt och är passiv-aggressiva istället. Fan alltså, vad less jag blir. Jag önskar mig mer tydlighet, för vissa signaler från andra går mig helt förbi.

Intressant det här med kommunikation. Det är också det som gör min frustrerad. NT-personer (neurotypiska) har ett helt annat sätt att kommunicera, verkar det som. Vissa människor kan jag omöjligt förstå.

Hur tolkar ni begreppet kommunikation? Vad betyder det för er? Mer intresseväckande – hur uppfattar NT personer med NPF?

Sanningen bakom mina frustrationsutbrott

Etiketter

Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott

När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.

Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.

Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.

Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.

Nederlagsdag

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, covid-19, Förändringar, Frustration, Irritation, Stess, Stockholms stad

Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.

Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.

Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.

En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.

Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.

Man frågar inte om någon är gravid

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.

 

Känslor om medicin-kaos

Etiketter

Aggressivitet, Apodos, Dikter, Förvirrad, Frustration, Iktorivil, Irritation, OCD (obcessive-compulsive disorder), Psykofarmaka, Upprörd

När jag hade jobbat klart hemma, vilket gick bra, lämnade jag lägenheten för att gå på ett psykolog-möte gällande OCD-behandlingen. På vägen skulle jag hämta min apodos, men den fanns inte på apoteket. Såklart blev jag upprörd över det, men hon som jag pratade med var så otrevlig. I sådana situationer börjar jag ofta, eller alltid, koka inombords. Det var bestämt att jag skulle få hem apodosen, men det skulle ta ett tag innan min förfrågan det gick igenom. Jag trodde att jag skulle behöva hämta apodosen några gånger till. Jag förstår inte varför andra inte är tillräckligt tydliga. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt upprörd. Jag är bara livrädd att jag inte ska få min medicin.

I morgon kväll ska jag ta min första kvällsdos utan Iktorivil, vilket jag är orolig över. Jag måste bli av med den någon gång, fast jag är orolig att det ska påverka ångesten och sömnen för mycket. Tänk om jag ser saker för tydligt som jag inte vill veta av! Håll tummarna, eller så.

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig i dag. Kanske bäst att inte veta. Eller ärligt talat, jag vet inte. Svävar i ovisshet. Jag anar smått oråd, angående medicinkaoset.

svävande gråt 

över min kropp

diskreta andetag

inte väcka blodet

tankar i drömmar

som dricker upp ångest

för det som var