Om trötthet vid Aspergers syndrom

Etiketter

Acceptans, ADHD, Autism, NPF, Social ångest, Social baksmälla, Tonåren, Trött, Trötthet

Har du någonsin funderat på vad som gör dig trött? Jag undrar om det är en fråga som jag, som har Aspergers syndrom, funderar lite extra på. Även saker som jag tycker om att göra gör mig mer eller mindre utmattad. Speciellt att vara social och om jag exponeras för mycket intryck.

I går var jag borta hela dagen. Först träffade jag en kompis, sedan träffade jag en nära vän och hennes vänner. Jag visste på något sätt att jag skulle bli trött och få någon slags social baksmälla när jag vaknade nästa morgon. Så blev det, men jag ångrar inte gårdagen.

När jag var tonåring förstod jag egentligen aldrig varför jag jag blev så trött av att vara social och/eller göra mycket saker på en dag. Då accepterade jag aldrig den reaktionen. Nu känner jag mer att jag får leva med det, även om det är väldigt jobbigt att inse.

Vad blir du trött av?

Sanningen bakom mina frustrationsutbrott

Etiketter

Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott

När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.

Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.

Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.

Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.

Svar på en kommentar angående känslostormar

Etiketter

Acceptans, Borderline, Känslostormar, Medveten närvaro, Mindfulness, Stå ut i kris, Visshet

”Känslostormar (helt utan förvarning) är ingen hit, om du hittar nåt sätt att bli av med dem, eller iaf minska dem, så får du gärna dela med dig! <3”
– Jazzy

När jag gick i DBT (gruppterapi) pratade vi mycket om olika sätt att minska sårbarheten för negativa känslor samt vad man ska göra om de kommer ändå. Jag antar att du undrar vad man kan göra när allting blir så instabilt, när känslor och tankar går upp och ner – snabbt och turbulent.

För det första kan man minska sina sårbarheter för negativa känslor, som jag precis nämnde. Äta tillräckligt, sova lagom mycket, inte använda droger/alkohol och att motionera lagom mycket. Sedan kan man också använda sig av medveten närvaro (mindfulness) – att observera, beskriva och delta fullt ut i stunden. Man kan också använda sig av visshet, alltså att hitta en balans mellan förnuft och känsla. Det kan vara lugnande att försöka sätta ord på sina känslor, konstatera och acceptera att det är så här jag känner just nu. I denna stund.

När negativa känslor kommer och destruktiva tankar kommer, när känslan är på väg att ta över, ska man koppla in vissheten. Det finns många sätt att stå ut i kris. Att skriva, måla, baka, läsa en bok eller tidning – att distrahera sig. Att acceptera negativa känslor är också viktigt. Någonting som jag brukar använda mig av är att frysa in plasthandskar. När negativa känslor börjar ta över flyttas fokus till hur kall den djupfrysta handsken är.  En annan sak som jag tycker hjälper mycket är att tänka på andningen. Andas in, andas ut – djupa och medvetna andetag. När man går i DBT får man lära sig en del andningsövningar. Om någon är intresserad kan jag berätta mer om det i ett annat inlägg.

Hoppas att du fick svar på dina funderingar.