Sanningen skriker

Etiketter

Ångest, Deppressivitet, Försäkringskassan

Medicinkaoset har inte löst sig. Jag har bara fått Theralen utskrivet – det enda lugnande jag vet kan hjälpa mig. Tyvärr så vågar jag knappt ta det. Vet dock inte varför.

Annars mår jag fortsatt dåligt psykisk och är dessutom förkyld (den börjar gå över). Det som nästan är värst är att mina brusreducerande hörlurar är borta. (!!!!!!!!!) Så nu är det ett helvete att åka kommunalt igen med andra hörlurar… Detta var verkligen inte vad ja behövde just nu… Eller någonsin!

Som att det inte räcker med detta. Jag har försörjningsstöd nu, för att försäkringskassan gav avslag på aktivitetsersättning.

Så… Detta är inte ens hälften av det som har hänt bara de senaste månaderna. Jag är helt sönderstressad.

Annonser

I dag går det fan inte bra

Etiketter

Mens, Mensvärk, Trötthet

Välkomna  till dag 3 denna mensperiod!

Ja, det blöder en del och jag har så jävla mycket mensvärk. Gymmet hoppade jag över i morse och sov lite längre. Nu är jag och jobbar med most photos. Eller ja, jobbar och jobbar… Jag hade så ont i huvudet att jag knappt kunde koncentrera mig. Sedan blev det något fel på sidan också. Hela min kropp gör ont. Jag vill helst bara hem egentligen. Tur att jag fick en Treo här i alla fall, haha. Mitt psykiska mående kan bli kaos vissa dagar på mensen. Jag har tappat humöret lite just nu. Trött är jag också.

Ni får tyvärr stå ut med detta inlägg. Som att ni mår bra när ni har mens liksom? ;) (om ni har mens)

Kram på er

Promenad och förbannad mensvärk

Etiketter

Brusreducerande HÖRLURAR, Mens, Mensvärk

I går träffade jag sjukgymnasten som leder den medicinska yogan jag går på. Hon vet ju att jag tränar, men hon frågade VAD jag tränar. Hon tipsade om att jag skulle ta mer promenader UTAN musik så att jag kan ta in hela omgivningen. Det är ju ok, tänkte jag – det är inte direkt massa folk där jag brukar promenera. Det var alltså det jag gjorde i dag – att promenera utan musik i lurarna (och utan lurar över huvud taget). Det var ju … intressant. Eller alltså, snarare… Annorlunda. Jag är ju van att använda mina brusreducerande hörlurar i stort sett hela tiden när jag vistas utanför hemmet… I min ensamhet. Åker jag bil för att veckohandla med en personal från boendet tar jag oftast inte med dem. Om jag inte misstänker att jag kanske skulle behöva dem. Till exempel om vi ska gå in i en annan affär eller så.

Annars har dagen bestått mest av mensvärk. Det är dag 2 i mensen – den värsta dagen. Mest blod och oftast mest värk. Jag hoppar över gymmet i morgon innan jag ska jobba med most photos, eftersom jag troligtvis kommer att ha mensvärk i morgon också (dag3-varning!).

Städningen i dag (torsdagsvarning, eller?) blev lite för sen för min smak. Som att jag någonsin har smak för att städa. Det är nog ärligt talat den absolut tråkigaste hushållssysslan jag vet. Laga mat är den bästa om vi nu ska snacka om detta.

Vilken hushållssyssla tycker ni är tråkigast respektive roligast? (om ni måste välja)

 

Kaosets faktum

Etiketter

Bipolär, Kaos

Ibland känns det som att jag är fast i min egen bubbla. Ångesten väntar förgäves på att komma dit. Folk tror att jag mår ”bra” nu, men jag vet inte

Så fort förändringar sker, så blir jag förbannad inombords. Där tårarna rinner och alla trauman väntar på att formas till ord. Fast jag vågar inte berätta. Vågar jag någonsin?

Rastlösheten gör sig påmind ofta. På tunnelbanan, så fort någon går för långsamt före mig. Jag tror inte att det handlar om just det. Människor kan vara skrämmande. Faktumet att jag inte förstår dem. Jag förstår mina vänner och familj delvis, men inte fullt ut. Det känns som att jag är från en annan planet. Det må låta klyschigt, men är dessvärre sant.

Jag minns en kolteckning jag ritade med kol för flera år sedan. Armar och händer som försöker tränga sig ur en ögonglob. Är det verkligheten tro? Varför skriker jag men ingen hör?

Nu är ett sådant ögonblick då verkligheten kommer i kapp. Jag sitter och ”ångar” (tolka: vape) i min säng. Nyss nybäddat med mina helt nya lakan från Ikea. Det smärtar mig dock att otroligt många andra har samma lakan. Varför har jag alltid behovet av att vara unik? Jag är det på mitt sätt. Är det hela sanningen? Känner någon lite av det jag känner? Om ens en gnutta. Inte vet jag.

Min irritation är lättväckt. De senaste månaderna har jag varit mer förbannad än vanligt. Jag är rädd för konflikter, som vanligt. Flykten är något vardagligt numera. Från mig själv. Från min psykiskt sjuka (läs: bipolära) hjärna. Jag är ständigt rädd för att insjukna i ett skov igen. När jag blir stressad hörs alla intryck i vardagen högre än annars. Jag är trött på att leva i förnekelse.

Hörs jag lika mycket som du? Är jag värd något?

Kvällens reflektion

Etiketter

Bipolär

Fast på ett SJ-tåg i 3 timmar – strömavbrott och skogsbrand

Etiketter

Kaos

De senaste 4 timmarna har jag suttit på ett SJ-tåg mitt i skogen. En skogsbrand hade utvecklat sig och den visade sig nästan precis utanför tåget.

Jag är helt slut och har dessutom mens (toaletten fungerar ej). Hoppas att få åka vidare snart mot Trollhättan och Maria! ♡

Nej, jag mår inte bra i dag

Etiketter

Bipolär, Ensamhet, Humörsvängningar

Det här har varit en lång dag och inte fan är den slut. Jag har humörsvängningar som f*ucking vanligt, men dras mycket mer åt det depressiva hållet i dag. Mycket drar ner mig. De som jag trodde var mina vänner. Inlägg på Facebook som jag inte känner igen mig i. Jag orkar inte kontakta någon. Jag vill inte någonting.

Jag är en kvinna med Aspergers syndrom och bipolär sjukdom som känner sig så jäkla missförstådd

Trött och frusen på bussen

Etiketter

Frusen, Trötthet

Fan vad trött jag är. Tålamod = zero

Är folk störda eller vad?

Etiketter

Äckel

På T-banan i dag satt det en man mittemot mig. Folk flyttade sig därifrån och jag reflekterande inte mer över det. När jag gick av såg jag att han tog sig på skrevet till och från…

Det är tredje gången något liknande händer -bara i kollektivtrafiken…

Snökaos – ändå en bra dag

Etiketter

Snökaos 2016

Jag gick hemifrån strax innan 8 och kom fram till praktiken ca 9:45. Egentligen börjar jag 9:30. Jag hatar att vara sen, det ger mig (panik)ångest.

Det gick bra att ta mig till Fridish♡. Även att ta mig från henne till läkarmötet jag hade i dag (som gick väldigt bra).

När jag skulle ta mig från stället där läkarsamtalet var och sedan hem var kaos! Det gick bra till T-centralen, men sedan när jag bytte T-bana var det proppfullt. Jag hatar att stå i kollektivtrafiken. Det ger mig (panik)ångest och jag börjar hyperventilera. Jag tycker inte om att möta folks blickar heller.

Sedan gick det inga anslutningbussar, så jag åkte svarttaxi hem. Det var med en annan kvinna och en äldre dam. Haha…

Nu har jag varvat ner och ska sova.

God natt ♡