Bonniers konsthall: Sorgearbete

Etiketter

Bonniers konsthall, Sorgearbete, Stockholm, Utställning

I dag var jag och Carolina på Bonniers konsthall där vi såg en utställning som heter Sorgearbete. Den var verkligen på djupet och jag gillade att man fick vara kreativ i sina egna tolkningar.

”Men mot gummi, glas och metall – betyder ett mirakel inget alls” – Kent (1997)

Etiketter

1997, 747, Anpassning, Citat, Fräscht, Klyscha, Knet, neurotypiker, Normer, Sömn, Sömnproblem

Jag tog ett ganska random citat, som jag älskar – men ändå, ni vet. Vissa citat är för bra. Eller?

Tystnad…?

Nu sitter jag här igen och ”fiser”. Pillar i naveln. Eller vad säger ni neurotypiker? Okej, skämt. Det verkar finnas massor av uttryck för att ersätta att man sitter på sitt arsle och gör ingenting. Lite mer rätt fram. Allting som inte är ”fräscht”, enligt ”dem”. Är ”dem” , samhället – eller? Egentligen är det rätt konstigt att vi ska anpassa oss efter regler som ingen ens vet vem som har kommit på. Tycker ni inte?

Hur som helst – jag sitter på min röv, på min rosa fluffkudde, som alltid – är jag skriver. Jag orkar inte flytta på datorn på grund av alla förbannade kablar. Jag är barfota, fast det är rätt kallt. Fast jag gillar att frysa lite. Jag har på mig svarta shorts, som var mammas förut. Tydligen kan man se ”allt” om man kollar in – om jag sitter med korslagda ben. Fast vem bryr sig? knallrosa trosor, vinrött linne och svart BH-topp. Inte för att det är viktigt, men ändå kul att skriva något annorlunda.

Jag hoppas verkligen på en helt natts sömn i natt och hoppas detsamma för dig.

<3

Psykisk smärta har många fejs

Etiketter

Ångest, Berättelser, Filosofi, OCD (obcessive-compulsive disorder), Tvångshandlingar, Tvångtankar

Den har dagen har delvis varit lite upprörande. Inte hela dagen dock – jag hade det bra på Dynamo. Jag insåg då vissa saker som jag inte ville inse. Dock finns det en hel trave med böcker som innehåller berättelser som jag inte vill berätta. Jag antar att ni förstår vad jag menar.

Ibland känns det som att jag lever med en flerfaldig eskapism. Det dinns så mycket smärta som jag har upplevt, som inte har fått uttryckas i ord – eller ens av mina läppar. Det är som att min hjärna menar att det är dennes revir. Så den sänder ut en hundsiluett som pissar runt detta imaginära revir.

Mina tankegångar spårar ofta ur. Inte alltid, men rätt ofta. Då måste jag skaka av mig det med nyss tänkt. Jag lider ju, som sagt, tidvis av tvångstankar (och handlingar, mest främst tankar) som kan leda till ångest.

Well, I’m out. So are you, from this one.

Älska att lätta på trycket

Etiketter

#älskaattlättapåtrycket hjärta, kiss, kissnödig, piss, urin

Är det bara jag som tycker att bild är lite charmig? Jag antar att det är piss, men det kan vara något annat. Ska vi hylla denna kärleksfulla, kissnödiga människa? #älskaattlättapåtrycket

Sprid om du håller med! <3

Dagens humor

Etiketter

Vardagshumor

Jag hade gjort i ordning mackor att ha med mig till lunch…

… Vad får jag med mig?

Resten av brödlimpan! (Tyvärr, haha)

Nyttigt eller onyttigt?!

Etiketter

Om mat

En sak som gör mig väldigt irriterad är att all mat och dryck ska klassas som antingen ”nyttigt” eller ”onyttigt”. Varför?

Det finns någonting som kallas balans, vilket folk inte verkar förstå. Jag tror inte på detta störda system, som före detta ätstörd. När jag har lagat mat vill jag helst inte få någon korkad kommentar som ”Åh, vad nyttigt!” Detta kan ha lite med min Asperger-diagnos att göra. Alltså att jag helst inte vill prata om min och andras mat när jag/vi äter. Det intresserar mig inte, helt enkelt.

Det är inte hela världen om man äter lite av någonting som anses onyttigt – bara man inte gör det för ofta. Jag tror inte heller att man ska lägga all sin tid på att äta det som anses nyttigt – speciellt inte enligt trender och sociala medier. Man mår inte bra av det.

Glöm inte det ♡

Tack för ordet

Kaosets faktum

Etiketter

Bipolär, Kaos

Ibland känns det som att jag är fast i min egen bubbla. Ångesten väntar förgäves på att komma dit. Folk tror att jag mår ”bra” nu, men jag vet inte

Så fort förändringar sker, så blir jag förbannad inombords. Där tårarna rinner och alla trauman väntar på att formas till ord. Fast jag vågar inte berätta. Vågar jag någonsin?

Rastlösheten gör sig påmind ofta. På tunnelbanan, så fort någon går för långsamt före mig. Jag tror inte att det handlar om just det. Människor kan vara skrämmande. Faktumet att jag inte förstår dem. Jag förstår mina vänner och familj delvis, men inte fullt ut. Det känns som att jag är från en annan planet. Det må låta klyschigt, men är dessvärre sant.

Jag minns en kolteckning jag ritade med kol för flera år sedan. Armar och händer som försöker tränga sig ur en ögonglob. Är det verkligheten tro? Varför skriker jag men ingen hör?

Nu är ett sådant ögonblick då verkligheten kommer i kapp. Jag sitter och ”ångar” (tolka: vape) i min säng. Nyss nybäddat med mina helt nya lakan från Ikea. Det smärtar mig dock att otroligt många andra har samma lakan. Varför har jag alltid behovet av att vara unik? Jag är det på mitt sätt. Är det hela sanningen? Känner någon lite av det jag känner? Om ens en gnutta. Inte vet jag.

Min irritation är lättväckt. De senaste månaderna har jag varit mer förbannad än vanligt. Jag är rädd för konflikter, som vanligt. Flykten är något vardagligt numera. Från mig själv. Från min psykiskt sjuka (läs: bipolära) hjärna. Jag är ständigt rädd för att insjukna i ett skov igen. När jag blir stressad hörs alla intryck i vardagen högre än annars. Jag är trött på att leva i förnekelse.

Hörs jag lika mycket som du? Är jag värd något?

På en odling/kolonilott

Etiketter

Kolonilott, Odling

Nu i kväll var jag, A och S från boendet på en odling och köpte en massa grönsaker och liknande för en billig peng. Luften var så frisk där! Som ni vet så älskar jag hösten, men det är ju ingen nyhet. ♡

Påskafton med Sylvia hos hennes päron ♡

Etiketter

Konst, Moderna museet, Påsk 2017

I går åkte jag till stan och mötte upp Syövia i stan. Det var dock skitväder, men det brydde vi oss inte om. Vi tog oss till Skeppsholmen och gick på två konstutställningar…

Efter det tog vi oss hem till henne. Vi lagade mat och gjorde lite annat innan vi gjorde kväll/natt.

I dag (Påskafton) började vi dagen med en långpromenad i området (här växte jag upp)

Eftermiddagen/kvällen har vi spenderat hemma hos hennes föräldrar med mat, fika, kaffe och Memma (Finsk påskdessert). Häftig smak måste jag säga och spännande att få prova det. Sedan hade vi en lång musikstund med gitarrer, bas, trumma och piano. Så himla mysigt och så mycket kärlek!! ♡ Glad påsk!♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Snökaos – ändå en bra dag

Etiketter

Snökaos 2016

Jag gick hemifrån strax innan 8 och kom fram till praktiken ca 9:45. Egentligen börjar jag 9:30. Jag hatar att vara sen, det ger mig (panik)ångest.

Det gick bra att ta mig till Fridish♡. Även att ta mig från henne till läkarmötet jag hade i dag (som gick väldigt bra).

När jag skulle ta mig från stället där läkarsamtalet var och sedan hem var kaos! Det gick bra till T-centralen, men sedan när jag bytte T-bana var det proppfullt. Jag hatar att stå i kollektivtrafiken. Det ger mig (panik)ångest och jag börjar hyperventilera. Jag tycker inte om att möta folks blickar heller.

Sedan gick det inga anslutningbussar, så jag åkte svarttaxi hem. Det var med en annan kvinna och en äldre dam. Haha…

Nu har jag varvat ner och ska sova.

God natt ♡