Avokado, istället för banan

Etiketter

covid, covid-19, Demokratipiloterna Dynamo, Dynamo, Förlag, International Women's Day, Internationella kvinnodagen, Kvinnor, Manspreading, Män, Näthat, Nättroll, Womanspreading

Det var skönt att vara tillbaka på Dynamo. Hela min lägenheten skrek av rastlöshet. Jag känner mig mer stressad av att vara ledig än att vara där. Absolut känner det oftast bra att komma hem efter en dag – om man varit borta.

Dagarna snurrar sin egen axel. Viruset byter skepnad. Mutationer. Artiklar. Förvrängningar. Ingen riktigt vet. Om det händer, att någon vet, – skickar elaka personer en XD-emoji. Till en text, som handlar om något allvarligt eller mer åt det sorgliga hållet. Jag skrollar vidare. Vi kan låtsas att det inte hänt. Jag orkar inte tjafsa med troll. Då kanske de kommer efter mig.

Jag känner att jag knappt vet vad jag svamlar om. Det flummar ur, men det får ni stå ut med, kanske speciellt i dag. För det är internationella kvinnodagen. I praktiken bör det betyda att jag ska gå runt på tunnelbanan och säga till varje kille jag ser som manspreadar – i dag är det womanspreading som gäller! Det låter på sätt och vis vettigt, tycker jag. Akovado, istället för banan – kort sagt. Ni vet, egentligen. I en fantasivärld. En sådan som inte finns. Där, vi kvinnor, inte behöver vara rädda när vi går hem från krogen sent på natten. Eller: När vi får lika mycket betalt för utfört arbete som männen med likvärdigt arbete. Fast jag kommer alltid att hoppas att detta inträffar någon gång. Det känns som något slags stenålderssnack. Grattis på denna dag alla kvinnor! <3 Och… Tack alla män som som inser att vårt samhälle är inte är jämnställt än och en bonus till de män som vill förstå vad en kvinna får gå igenom.

Hoppas ni har en fin kväll! <3

Med kyla

Etiketter

Ångest, covid, covid-19, Frustrerad, Oro, Stress, Symtom, Trött, Vaccination

I går fick jag, som sagt, covid-vaccinet. Det var så att man kunde få symtom efteråt och mina kom först på natten. Frossa, feberkänsla. Jag sov väldigt lite.

De så kallade symtomen försvann på förmiddagen. Nu är det kväll. Fryser, skakar. Jag hoppas på sömn i natt.

Psykiskt känner jag mig frustrerad. Jag avskyr att ligga vaken på natten och vara ensam med mina tankar. Man blir utmattad innan man ens hinner gå upp.

Varje natt har jag musik på när jag sover. För att…

Schemalägga utbrott?

Etiketter

Berätta aldrig det här, covid, Frida Boisen, Gränsland, Känslor, Städning, Tankar, Vaccination

Det har varit en smått annorlunda dag. För det första har jag jobbat hemma, på grund av de flesta på LSS-boendet har vaccinerats för covid. Sedan har jag haft schemalagt städning, som vanligt. Med ”schemalagt” menar jag inte att det är skett automatiskt. Haha, jag ville bara vara tydlig med det. Som en all inclusive-dust sucker. Eller vad skulle ni kalla denna städmaskin? Ska den kunna laga mat eller inte? Skulle ni vilja ha den eller inte?

Jag har fortsatt läsa ”Berätta aldrig det här” av Frida Boisen. Den lämnar nog ingen oberörd, på något sätt. Alla reagerar inte på saker och ting, men jag tror att detta är en bok som man inte glömmer i första taget. Tårar, ångest, glädje, ilska, frustration.

Dock känner jag mig lite snurrig över att det pågår mycket just nu, både inom mig – vad jag kan kontrollera och ej. Fast också andra ting som är helt okontrollerbara. Gränslandet mellan dessa är förvirrande.

Rättigheter du har, som förälder, till ditt barn med NPF – Länk till artikel!

Etiketter

ADD, ADHD, ASD, Aspergers syndrom, AST, Autism, Försäkringskassan, Funktionsnedsättning, Funktionsrätt, Funktionsvariation, Habilitering, LSS, Neuropsykaitri, Språkstörning, Tourettes syndrom

Den här artikeln, som det finns länk till i nästa stycke, kände jag att jag ville dela. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi som har en/flera NPF-diagnoser ska veta vad vi har för rättigheter – likaså våra anhöriga.

Vad har du för rättigheter om du är förälder till ett barn med NPF? Klicka här för att läsa en tydlig artikel om detta!

Underliggande stress, behov av vila och covid-vaccination

Etiketter

Aktivitetsersttning, covid, covid-19, covid-vaccination, Demokratipiloterna Dynamo, Domstol, Dynamo, Försäkringskassan, Frustration, Insomnia, Psykiatri, Sömn, Sömnproblem, Sjukersättning, Sleep, Trötthet, Vaccination, VIla

Covid har vänt upp och ner. Gator, torg, kollektivtrafik, samhällsnormer, stämning. Hur ska man hänga med en en förändring utan prognos? Det känns som att, på någon nivå – piruetter ekar, som om ingenting…

Jag känner mig rätt slut i allmänhet. På Dynamo bröt jag ihop i början på dagen. Min sömn har varit orolig två nätter i rad. Mensen är precis över, men det kanske är lite värk kvar. Jag har inte riktigt koll på vad som är vad längre. I morgon är jag ledig på på torsdag är det dags för covid-vaccination. Ärligt trodde jag inte ens att det skulle hända eller att det skulle ta ännu längre tid. Vi får se hur det går.

Det kanske till och med är bra, för en gångs skull, att jag är ledig. Jag behöver sova ut och behöver vila ut mig. Det snurrar runt lite saker som jag inte vill gå in på. Sedan hade jag och mamma videosamtal med läkaren på psykiatrin angående intyg för sjukersättning. Försäkringskassan stressar på om datum som olika uppgifter ska komma in. Det känns frustrerande eftersom jag precis har fått domstolsbeslut på att jag har rätt till aktivitetsersättning, så hetsar de direkt på att ersättningen är slut i maj och alla dokument till sjukersättning måste in.

Jag hoppas att ni som läser detta ger er själva tid att vila, för det är underskattat. <3

Gatukonst nära hemmet

Etiketter

art, gatukonst, Konst, Street art

Nära min lägenhet. Inte så snygg gatukonst, men det måste ändå dokumenteras. Jag tycker att det kan vara lite intressant ändå.

Sociala koder, munskydd, pandemi, Aspergers syndrom

Etiketter

Anders Tegnell, covid, covid-19, Genant, Munskydd, Rekommendationer, Riktlinjer, Rundan, Sjukgymnastik, Sociala koder, Socialt samspel, Trötthet

Jag fick ett munskydd av tyg i går av Ph. Det är lättare att andas i än de som jag fick av personalen på LSS-boendet där jag bor – sådana man har inom sjukvården, generellt. När det gäller munskydd generellt sätt tycker jag att det är väldigt otydliga ”bud”. Politikerna och Anders Tegnell säger att det är en rekommendation. Det känns som att allt har ändrats, vilket är väldigt förvirrande mig som har problem med socialt samspel. I samhället, menar jag. De ”sociala reglerna”,m som – ärligt talat – för det mesta är obegripliga. Nu är det tyvärr nästan ännu värre. Kommentarer/blickar från personer, som inte kan sköta sig själva – generellt sätt. Det här med munskydden har satt det på sin spets.

På sjukgymnastmottagningen dit jag går och tränar på måndagar känns det lite stressigt, just nu. Det är någon grupp som tränar, vilket går in i tiden då jag tränar, Munskydd rekommenderar de också till oss på kommer dit. Personalen har både visir och munskydd. Det gör mig aningen stressad, för jag vet knappt vad som förväntas av mig. Alla nya rekommendationer, som inte fanns innan covid-19 blev känt, stressar mig. De är inte tillräckligt tydliga.

Jag är rätt trött nu. Lite orolig sömn. Någon slags stressig hinna över hur man ska bete sig ute på stan för att inte hela världen ska stirra järnet. I allmänhet, så brukar jag vara rebellisk och strunta i vad andra tycker. Förutom när jag måste, för att överleva. Typ. Det finns ingen energi över till att bry sig vad andra tycker. I dag, på jobbet, hade vi som tema på ”rundan” (alla får prata ostört när de håller i en sten som skickas runt) att man skulle berätta om ett pinsamt ögonblick i ens liv. Mitt ”ögonblick” var kanske pinsam för andra, men inte för mig. Jag har aldrig riktigt upplevt en situation ”genant” vad jag kan minnas.

Nu ska jag vila.

Ta det lugnt ! <3

Höghusen skriker, efter luft

Etiketter

2021, Kungsholmens, Stockholm, Vår

Kungsholmen, Stockholm

Bländad av apelsinen

Etiketter

1932, 2021, Elsa Beskow, Falsk lycka, Glass, Kalla drycker, Klumpig, Ljuskänslig, Människor, Minusgrader, Normer, Sol, Solägget, Solglasögon, Vattenmelon, Väder, Vår

Medan fåglarna kvittrar i din enkelspåriga hjärna, så funderar jag på: Bara för att solen skiner, förändras ingenting – egentligen.

Människor verkar överlyckliga över att det har varit så ”fint väder” under dagen. Absolut, stämningen går upp. Fast jag har inte direkt samma definition av ”fint väder”. Dock köper jag att måendet påverkas av vädret, även om jag stör mig något enormt på folk som skyller ens mående på att man har varit ute i solen för lite eller likande.

Det är något smått falskt lycka att jubla över vädret, fast själen gråter. Det här med att solen är framme, sticker mig i ögonen – bokstavligt och bildligt. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag ser knappt något när solen är framme. I stort sett alla mina solglasögon går sönder, för att jag är så klumpig – ingen underdrift. En sommar hade jag sönder 8 stycken på en sommar. Sedan kan det störa mig att sol ofta ska förknippas med lycka. Varför?

Själv gillar jag, som nog är nämnt tidigare, när det är ganska svalt ute. Minusgrader är ok, men inte idealt. Fast det finns saker som är positivt med att det är lite varmare, som att händerna inte är torra. Man märker väl att det är för varmt när alla pengar går till kalla drycker, självplockssallad och glass. Sedan att priserna på vattenmelon skjuter i höjden. Skämt åsido, även om det är sant.

Vilket är ditt ideala väder?

Förresten: Anledningen till apelsin i rubriken är författaren Elsa Beskow’s barnbok ”Solägget” (1932)

Tankegångar kring ett förfall

Etiketter

Arbetsförmedlingen, Attention, Autism- och Aspergerförbundet, Autism- och Aspergerföreningen, Ekonomiskt Bistånd, Epidemi, Försäkringskassan, Funktionsrätt, MISA, Pandemi, Politik, Samhälle, Socialförsäkring, Socialförvaltningen, Stockholm, Tankar

Höghusen. Mörkret. Fallit. Ett rop – inget högt. Tyst i ett vitt Stockholm.

Det finns mycket som gör att vi fryser till is. Kanske inte fysiskt, men psykiskt. Man kan ha tänkt sig en situation på ett visst sätt, men när man väl hamnar i den – i verkligheten – splittras en spegel invärtes. Jag må låta dramatisk, men så är det ofta. Speciellt i efterhand. Tårarna kommer inte alltid direkt. Ibland viskar de ”inte nu”…

Jag har inte gråtit, utan flummar bara med orden. Skriver det som faller mig in. Mina tankegångar kan vara väldigt långsökta. Till viss del en slump att jag kommer in på en viss tankegång. Hur är det för dig?

En hinna, en dimma utan slut, ligger över Stockholm. Nyhetsflöden fylls av den ena röran efter den andra. Inte bara om covid, även om mycket är relaterat till just det. Det här med att man har upptäckt brister hos Försäkringskassans handläggning, eller åtminstone först pratat om den i media under pandemin. När fler drabbas. Fast jag och många andra hade stora problem med Försäkringskassan innan pandemin. Vem brydde sig då? Det var mest föreningar som Attention, Autism- och Aspergerförbundet och Funktionsrätt som såg. Även Arbetsförmedlingen, MISA och Socialförvaltningen visste om problemet. Min poäng är att prioriteringen för denna typen av ärenden var inte hög innan pandemin. Jag ska vara tydlig med att jag inte förminskar de som har fått problem med Försäkringskassan under pandemin. Det jag menar är att: Måste det ställas på sin absoluta spets innan politiker, media och andra inflytelserika aktörer ser – verkligen ser – ett enormt samhällsproblem?