Fantasin slocknar

Etiketter

Anders Tegnell, Centralmassivet, covid-19, Frosten, Tankar, Thåström, Trötthet

”På nåt sätt hittade jag en tom korridor
Jag gick in där och ville aldrig, aldrig därifrån
Den här känslan av att allting där var viktigt
Ja, känslan av att allting skiner
En silverflod”
– Thåström (2017)

Jag är så förbannat trött. Psykiskt och fysiskt. Fast tankarna är som tung luft. Fram och tillbaka. Som en pendel i takt med ekot. Ojämnt. Ingen sjunger som Thåström. Så är det.

Snabbt. Tankeflödet. Vad händer utanför fönstret? Vet inte. Jag orkar inte öppna. För – vad spelar det för roll? Okej, nu spårade det ur. Kanske alla coola kids på sina elsparkcyklar. Efter kl 22 kommer alla från krogen. Då blir alla utkastade istället för en… Eller några. Tegnells mamma? Äh. Vem vet?

Nu kommer frosten. Eller? Jag är inte så uppmärksam på sånt. Fast det är något fint med det. Gråskalan. Stilla – kanske för stilla? Svarta tårar med ett vitt stygn.

Digitalisering

Etiketter

Digital, digitalisering

Jag åkte tidigare till Dynamo för att jag skulle vara med på ett möte på Skype med hon som ska vara min handläggare på LSS (tror jag) och min kontaktperson på MISA. Mötet skulle ha börjat för ca en halvtimme sedan, men de har inte lyckats koppla ihop enheterna. Jag väntar fortfarande på att de ska lyckas med att vi ska kunna prata alla tre.

Vad irriterad jag blir på att allt måste vara så himla digitalt hela tiden. Covid19-pandemin gör det inte precis lättare. Alla förbannade knapptelefoner också, som kom innan pandemin.

Okej, det stör mig.

Uppförsbacken: Att leva med diagnoser. Tillägg: Ni kan väl uppföra er på sociala medier

Etiketter

Ångest, Ångestsyndrom, Bipolär, covid-19, Din mamma, Donald Trump, Drama, Hypomani, Media, Missförstånd, Näthat, OCD (obcessive-compulsive disorder), Småprat, Sociala koder, Sociala medier, Svenska tidningar, Tvångssyndrom

Jag tror jag känner mig i något av en dvala – med delvis frustration. Över vad? Jag vet inte, ärligt talat. Sömnen oroar mig, fast den har varit helt ok senaste veckan. Men – är man bipolär så är man. För att förtydliga – om man sover dåligt är risken större att man insjuknar i (hypo)mani, mixed state eller depression. Alla skov kan ge psykotiska inslag, men det måste inte vara så.

Oh well. Jag är ganska trött – psykiskt. OCD:n (tvångssyndromet) pendlar lite mellan att vara ok till att vara rätt jobbigt. Fast mest utmattande är alla perceptuella intryck när man går utanför lägenheten. Alla missförstånd. Sociala koder som inte tolkas rätt, av mig – eller av andra. Kanske vill jag bara inte acceptera dem. Varför ska jag acceptera att man ska vara snäll/trevlig oavsett humör eller prata om vädret så fort det blir lite obekvämt, enligt den andra parten?

I stort sett hela samhället kretsar kring en sak: covid-19-. Ja, och Donald Trump – uppenbarligen. Det gör att andra saker faller i glömska. Vissa nyheter mörkas då till viss del. I allmänhet har det blivit mycket drama på sociala medier. Man ger bränsle till drama som inte ens behöver det. Varför ska vissa människor vara så hatiska och negativa i kommentarsfältet? Bara för att synas. Men för vad? Din mamma blir säkert stolt. Skämt åsido, men hur blir du stolt över dig själv genom att kläcka ur dig en massa skit om andra människor? Uppenbarligen har du inte tillräckligt med liv, eller bara en inte så bra medmänniska. Välj din favorit där!

Sluta skrämma bort kvinnor från sociala medier!

Etiketter

Anonymitet, Kommentarer, Kränkning, Perspektiv, Plan international Sverige, Sexuella trakasserier, Sociala medier, Trakasserier

Jag mår nästan illa när jag läser denna artikel. Så här skrev jag, kortfattat om artikeln, när vi delade den på Dynamo förlag’s facebooksida: (citerar mig själv)

”Barnrättsorganisationen Plan international har gjort en studie som visar att minst varannan flicka eller unga kvinna utsätts för trakasserier, hot och kränkningar på nätet. De känner sig väldigt ensamma om sina upplevelser. Nu kräver organisationen att de som styr våra sociala medier ska agera.

”– Tjejer tystnar när hoten och trakasserierna blir övermäktiga, andra lämnar helt sociala medier. Men det är inte lösningen. För demokratin är detta ett hot. Flickor har samma rätt till yttrandefrihet som alla andra och de sociala medieplattformarna måste skärpa sig och göra mycket mer för att skydda flickor” säger Mariann Eriksson, som är generalsekreterare på Plan international Sverige. ”

~

Jag ville dela med mig av detta, då det är ett väldigt utbrett problem. Även jag drabbas ibland. För någon vecka fick jag denna kommentar: ”Jag fick en tatuering idag så öm på min penis om du vill se den skicka mig ett mejl, låt mig veta vad du tycker? det står ”ditt namn”” . Ärligt talat, så vill jag helst inte ha den bilden framför mig. Dessa kommentarer undanbedes verkligen. Den som skrivit den får vara anonym, eftersom jag inte vill hänga ut någon och inte heller länka hen.

Varför tror vissa personer att de har rätt att skicka den här typen av kommentarer eller i bildform till kvinnor? Nu är det oftast kvinnor som utsätts, men det händer säkert män också. jag är kvinna, så jag skriver utifrån mitt perspektiv. Tror män att kvinnor vill ha dessa kommentarer/bilder? Handlar det om grupptryck? Har personen ont uppsåt? Hur ska samhället göra för att förändra männens syn på kvinnor?

Många frågor utan något konkret svar.

Håll avstånd från mig oavsett om du vill ge mig covid eller inte!

Etiketter

covid, covid-19, Förändringar, Förvirrad, Folkhälsomyndigheten, Klumpig, Motorik, NPF, Restriktioner, SL, Snurrig, Stockholms lokaltrafik, Tunnelbana

Jag har varit väldigt snurrig under dagen, fast jag sov tillräckligt. Det var nog för att det fortfarande påverkar mig att jag inte sov alls under natten lördag till söndag.

När jag skulle åka tunnelbana från Dynamo till sjukgymnasten åkte jag en station för långt. När jag skulle från sjukgymnasten hem tog jag fel buss. Sen snubblade jag på bussen – den åkte innan jag satt ner (två män ställde sig, så att jag nästan hade någons arsle i fejset!?). Sedan blev bussen för full/packad, så jag klev av. Jag har trampat snett på Dynamo. Förresten hade jag ändå flyttat på mig om någon stod/satt för nära – om viruset inte fanns. För, enligt hur jag fungerar, handlar det inte bara om covid.-19. Jag avskyr om någon kommer för nära.

När det gäller restriktionerna, som inte alla verkar förstå, hur man ska förhålla sig till andra människor i och med covid-19… Jag sätter inte direkt mig själv ”böl-läge” för att jag inte får vara i folksamlingar, krama folk eller åka proppfull kollektivtrafik. Ge mig space! Vad jag däremot inte gillar är alla inställda saker och jobbiga förändringar som sker som konsekvens. Inte heller att få så hög ångest att man inbillar sig att man har ont i halsen.

Okej, peace out

… Ett extra hjärta för planering, men vem bryr sig?

Etiketter

Baka, Familjen, Fars dag, Handla, Höst, Höst 2020, Lillebror J, Lillebror P, Mamma, Mörker, Mors dag, Pappa, Planering, Promenad

I Sverige mörknar det vid runt 15-15 (around 3-4 pm). Det gör mig, ärligt talat, lite sömnig. Det gör mig egentligen inte så mycket, men som ni så blir det tuffare att läsa eventuell text på TV/dator/bok osv. You know the deal.

Efter att jag hade ätit frukost tog jag en promenad . Annars har jag mest kollat på Modern Family. Nyss såg jag ett avsnitt av Dr Phil också. Jag var också och handlade en snabbis. Inte så dramatisk dag – rätt skönt, egentligen. Vad har ni gjort i dag?

I morgon är det Fars Dag. Appråpå det är inte allt färdigplanerat, till min stora fasa (!!). Jag har inte ens bestämt vilket fika jag ska fixa. Bördan har en tendens att hamna på mig när det gäller Fars Dag eller Mors dag. Vi får se hur det blir. Någon av brorsorna brukar bjuda dit hela familjen och så gör jag fika. Det känns tråkigt att köpa något färdigt fika, för jag gillar att baka. Fast jag gillar dock inte att handla dyra ingredienser och betala för dem. Vi får se hur det blir, helt enkelt. Hur firar ni Fars Dag?

Take it home, won’t you?

Etiketter

1989-talet, Guns N Roses, Money for nothing, Paradise City, Rock, Rock musik, Sexism, Social Plattform, Sociala medier

Huvudet surrar. Hjärnan gör smått uppror. Runt hörnet kanske finns något oväntat. Temporärt obehagligt, överhängande. Vet du? Förmodligen inte.

Jag lyssnar just nu på Guns N Roses – Paradise city. Jag gillar låten, soundet. Fast det finns flera rocklåtar, som är några decennier gamla, som är sexistiska och så vidare. Som mestadels handlar om att haffa brudar.

”Take me down to the paradise city
Where the grass is green and the girls are pretty”

Dessa rader är ur Paradise City. I dagens läge hade de uppmärksammats explosionsartat på sociala medier. Även ”Money for nothin’ and chicks for free” som är ur Dire straits – Money for nothing. Ni kanske har ännu fler exempel på hur musiken, i detta fall 70/80-talsrock, ser nedsättande på kvinnor. Överdriver jag? Jag vet inte, men jag tycker att det ofta är ett tydligt budskap. Jag undrar om det skulle accepteras i dag – förmodligen inte. Nu menar jag inte bra rock som genre, utan även annan sorts musik under denna tidsepok.

Musik påverkar oss mer än vad vi tror, inte alltid frivilligt. I dagens läge, på sociala medier, dissekeras texter och annat betydligt mer – på gott och ont. Saker och ting publiceras inte lika lättvindigt, för man vill inte bli utsatt för hat. Med all rätt. Det är ett stort ansvar att ha en plattform på sociala medier, för folk angriper ofta folk för petitesser.

Nytt Dynamo-projekt på gång

Etiketter

ADHD, Autism, DÖ, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen, Funktionsnedsättning, Funktionsrätt, Funktionsvariation, Samordnad individuell planering, SIP, Språkstörning, Stress, Tourettes syndrom

Den här dagen har varit ganska lugn. Dynamo-praktik, möte på MISA och inga känslomässiga katastrofer eller humörsvängningar. Har ni haft det bra?

Jag känner mig lite halvstressad inför SIP-mötet som äger rum nästa vecka. SIP står för samordnad individuell planering. Det har inte varit så tydligt senaste mötena, för ibland har andra involverade personer varit osäkra på om det blir av – eller rentav dykt upp, fast mötet var avbokat utan dennes vetskap.

På Dynamo har vi påbörjat ett projekt som kommer att handla om funktionsrätt (våra rättigheter osv) och bland annat varför det går under diskrimineringslagen, men inte som olaga diskriminering. Det kommer inte bara innefatta NPF, utan även andra typer av funktionsnedsättningar. Spännande!

Psykisk trötthet och kort om fördomar

Etiketter

Dreads, Känslor, Missförstånd, Psykisk trötthet, Sömn, Sömnproblem, Sjukgymnastik, Syntetdreads, Trötthet

Mitt humör har svängt en del i dag, vilket säkert har berott på dålig sömn och en periodvis känslomässig röra. Som att ha gjort i ordning en (ganska) jämn smet och sedan börja röra runt i den – och förstöra den.

Jag förstod inte hur mina ben skulle orka bära mig från Dynamo till sjukgymnasten på andra sidan stan. Med tunnelbana, men som ett tillägg: jag är alltid helt slut i kroppen efter en dag. Ofta känner jag att benen inte vill bära mig. Det är nog någon psykisk åkomma. Jag vill gå, men psyket orkar inte. Dock känner jag mig oftast piggare psykiskt när jag har tränat där, hos sjukgymnasten.

En annan sak jag kom att tänka på att jag har levt nästan hela mitt liv i skuggan av fördomar. Mot mina diagnoser, mot faktumet att jag hade dreads förut (både syntet och efter det med mitt riktiga hår). Det är svårt för mig att ringa vården eller liknande också, eftersom jag missförstår mycket. Därför är det svårt för mig att ha kontakter inom vården som inte har kunskap om min Asperger-diagnos.

Kort om pressen många upplever

Etiketter

Dagens ungdom, Festa, Manipulation, neurotypiker, Neurotypisk, Press, Reklam, Tråkig

Vissa folk (hej?) tycker att man är ”tråkig” om man går och lägger sig tidigt på en fredag eller lördag. Vad kommer det ifrån egentligen?

Okej, ”dagens ungdom” har väl en viss press på sig att hela tiden göra något på helgen. Det är vad jag antar. Ärligt talat, så vet jag inte – jag var mobbad när jag gick i skolan, så jag vet inte vad mina sk klasskamrater pysslade med på helgen.

Förväntas det att man ska festa järnet på helgen, som det inte finns en morgondag – bara för status? Eller att hänga utanför centrum med polarna sent på natten? Jag vet inte. Själva pressen, när det kommer till det mesta, finns alltid där. Även när det kommer till annat.

Reklam är på gränsen till manipulativ. Retuscheringar som inte alls är okej, enligt mig. Sen att man alltid ska träffa folk och hänga på stadens inne-fik och dricka den sortens latte som är ”in style”. Jag känner inte av sådan press. Gör ni det?