Det värsta av depression är över

Etiketter

Bipolär, Deppressivitet, Kaos

Sedan E tog livet av sig har jag vankat av och an i en djup depression. Det slutade ju inte med det, men jag hänvisar till ett av mina senaste inlägg ”Sorg, misshandel och annat kaos”.

Nu tror jag att jag har fått lite distans till det som hänt. Lite i alla fall. Jag känner mig inte deprimerad på samma sätt längre, vilket är en lättnad. Dock finns det en del omständigheter som gör att jag inte mår så bra ändå, men det är ok med måendet för det mesta.

Annonser

Liten glimta ljus

Etiketter

Bipolär, Gym, Trauma

I går och i dag har jag mått lite bättre. Inte för att det jag varit med om på sistone har blivit bättre, utan jag har väl fått lite distans till det – antar jag. I onsdags var jag på gymmet med A, vilket faktiskt gick väldigt bra. Det kändes också bra i kroppen.

Efter frukosten i morse tog jag mig också till gymmet!

Sorg, misshandel och annat kaos

Etiketter

Aggressivitet, Bipolär, Depressivitet, Irritation, Kaos, Misshandel, Sorg

Hej på er – IGEN!♡

Jag har lyst med min frånvaro i över en månad nu. Tystnaden bryts NU!

Den 17 december 2018 gick en av mina närmsta vänner bort i självmord… Jag vet inte vad jag ska säga om detta egentligen, fast jag måste säga något. Hela min värld rasade samman och jag ifrågasatte livets mening. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne. Jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt.

4 dagar senare åker jag till Gran Canaria med familjen. Hela världen känns kaos. Kommer jag kunna njuta av att åka bort? Jag missade begravningen, men jag skickade blommor med en poetisk text till hennes familj. Tack alla familjemedlemmar för allt stöd. ♡

Drygt 2 veckor efter att vi kom hem blev jag misshandlad och polisen kom. Jag har varit rädd, arg, ledsen och har känt ett ekande kaos.

Förutom detta har jag också problem med Försäkringskassan. Jag orkar inte ens gå in på detta…

En av de jag litar på mest i personalgruppen på LSS-gruppboendet ska sluta. Han ska kanske jobba någon gång i månaden eller så.

De senaste halvåret har jag haft 2 depressioner. Nu, de senaste dagarna, har jag mått lite bättre. Jag försöker sikta framåt, men det är inte alls lätt efter att allt detta hänt…

Fortsatt bättre

Etiketter

Bipolär, Seroquel

Det har hjälpt att höja tillbaka från 300mg till 400mg och jag är så tacksam för det! ♡ Nu vet jag vilken dos jag klarar av och inte. Jag märker verkligen skillnad.

Allt gott♡

Mot bättre tider (?)

Etiketter

Bipolär, Deppressivitet, Mamma, Seroquel

I går kväll höjde jag (I samråd med läkare) seroquel tillbaka från 300mg till 400mg. Det känns redan lite bättre! Så nu hoppas jag på detta

PS. Enormt Grattis till mamma som fyller år i dag♡ DS

Medicinsänkning spårar ur

Etiketter

Depressivitet, Seroquel

För 3 veckor sedan bestämde jag med min läkare på psyk att serquel skulle sänkas från 400mg till 300mg. Som ni förstått så har det spårat. Jag mår nästan aldrig bra. Snarare skit. Om jag är med någon vän eller familj kan det vara lite bättre.

I morgon har läkaren telefontid, så då ringer jag och berättar. Han sa ju dessutom att jag skulle ringa om psyket blev påverkat av sänkningen.

Jag får väl kämpa på till i morgon bitti då. I dag bad jag om skjuts till gymmet. Inte heller det fick mig att må bättre.

Just nu känns saker och ting hopplöst

När allt är för svårt

Etiketter

Aggressivitet, Depressiv, Irritation

De senaste 2 veckorna (sedan Seroquel sänktes från 400 mg till 300 mg) har jag mest mått dåligt. Jag brukar ju föra stämningsdagbok. Enligt den är det tydligt att det har med medicinsänkningen att göra. Delvis kan det också bero på att jag tycker det är jobbigt att filminspelningen är slut – att jag inte har vant mig vid att det är så.

I dag tvingade jag mig iväg till gymmet och most photos. Väl på plats på most photos orkar jag inte komma i gång och blir förbannad inombords. Jag tänker gå tidigare i dag, för jag ska träffa pappa. Just nu kan jag ändå inte koncentrera mig ändå, så skitsamma.

 

Måendestatus: Mestadels dåligt

Etiketter

Ångest, Depressivitet

Sedan vi hade avslutningsfest med produktionsteamet har jag inte mått bra. I går varjag bara vaken i 8 timmar, för att sedan sova 14 timmar till i dag. Under dagen har jag mest känt mig trött. Jag tog med gymväskan till stan och hade tänkt träna innan jag åkte för att fira fars dag med familjen minus J. Fast det blev ingen träning…

Hoppas att jag mår bättre i morgon. Mår skit…

Kaosets faktum

Etiketter

Bipolär, Kaos

Ibland känns det som att jag är fast i min egen bubbla. Ångesten väntar förgäves på att komma dit. Folk tror att jag mår ”bra” nu, men jag vet inte

Så fort förändringar sker, så blir jag förbannad inombords. Där tårarna rinner och alla trauman väntar på att formas till ord. Fast jag vågar inte berätta. Vågar jag någonsin?

Rastlösheten gör sig påmind ofta. På tunnelbanan, så fort någon går för långsamt före mig. Jag tror inte att det handlar om just det. Människor kan vara skrämmande. Faktumet att jag inte förstår dem. Jag förstår mina vänner och familj delvis, men inte fullt ut. Det känns som att jag är från en annan planet. Det må låta klyschigt, men är dessvärre sant.

Jag minns en kolteckning jag ritade med kol för flera år sedan. Armar och händer som försöker tränga sig ur en ögonglob. Är det verkligheten tro? Varför skriker jag men ingen hör?

Nu är ett sådant ögonblick då verkligheten kommer i kapp. Jag sitter och ”ångar” (tolka: vape) i min säng. Nyss nybäddat med mina helt nya lakan från Ikea. Det smärtar mig dock att otroligt många andra har samma lakan. Varför har jag alltid behovet av att vara unik? Jag är det på mitt sätt. Är det hela sanningen? Känner någon lite av det jag känner? Om ens en gnutta. Inte vet jag.

Min irritation är lättväckt. De senaste månaderna har jag varit mer förbannad än vanligt. Jag är rädd för konflikter, som vanligt. Flykten är något vardagligt numera. Från mig själv. Från min psykiskt sjuka (läs: bipolära) hjärna. Jag är ständigt rädd för att insjukna i ett skov igen. När jag blir stressad hörs alla intryck i vardagen högre än annars. Jag är trött på att leva i förnekelse.

Hörs jag lika mycket som du? Är jag värd något?

Snurrig dag

Etiketter

Förstoppning, Ultraljud buken

I morse kl 8:45 skulle jag göra ultraljud på buken. Som ni vet så har jag haft ångest över min svullna mage länge nu och det är andra gången jag skannar den. Eller så. Första gången visade det sig att jag hade stora förhårdnader k hela tjocktarmen. Så nu får vi se – andra gången gillt! För övrigt så mår mina inre organ bra i alla fall som tur är. Dock har jag inte fått en riktig bajskorv på månader… Bara små klumpar. Nu fick ni veta det, haha…

Någon som har råd/input? Vad ska jag göra? ♡