Som en spegel från då

Etiketter

Ångest, Berätta aldrig det här, covid, covid-19, Frida Boisen, Glädje, LSS-boende, Oro, Rädsla, Skam, Skuld, Trauma, Vetekudde

Den här dagen började inte bra. Med ångest och extrem magont spottade jag ut lite av det och kände mig bättre sedan. Istället drack jag varmt vatten med citron, läste med en varm vetekudde på magen. Jag har verkligen kommit in i ”Berätta aldrig det här” av Frida Boisen. Jag kan verkligen rekommendera den till er som vill läsa en hjärtskärande historia om skuld, skam, glädje och rädsla.

Under dagen har jag – förut suttit försjunken i bokens värld – tvättat, promenerat och gjort matlådor. Hur som helst, så är jag lättad över att jag hade möjligheten att fly in i en annan värld i dag. Jag får känslor av skräck när någon som jag har träffat säger at de varit sjuka eller träffat någon som är sjuk. Då känner jag mig automatiskt sjuk själv. Ångestrelaterat, helt klart. Hur mycket i ens liv ska präglas av ångest innan man blir helt förstörd? Ibland undrar jag.

Det har flyttat in en ny kvinna i lägenheten mitt emot. Hon är slående lik min vän Elisabeth, som tog livet av sig för ett par år sedan. Det skrämmer mig lite och får tankarna att snurra. Som tur är verkar hon trevlig.

Missförstådda städer, bortglömda individer

Etiketter

2015, 2021, ADHD, Autism, covid, covid-19, Debatt, NPF, Pandemi, Samhälle, Sotockolm, Språkstörning, Thåström, Tourettes syndrom

Dom sa att det blir utsikt mot gården

I bortglömda städer

Det räcker för mig

~ Thåström (2015)

Jag undrar om Stockholm kommer att vara bortglömd, förträngd. Som det är nu. Pandemi-Stockholm. Media skriker hur vi inte tar ansvar. De generaliserar. Jag tror att många bryr sig – på någon nivå. Alla kanske inte bryr sig på samma sätt. I tankarna, men inte i handling – i alla fall inte på det sätter som accepteras av samhället.

Appråpå acceptans via samhället. Vi som tänker annorlunda, som har en neuropsykiatrisk problematik. står längre i rang – oavsett vad. Sämre förutsättningar gällande studier, på arbetsmarknaden och att vi ständigt blir missförstådda. Vi vill ha samma förutsättningar som alla andra, även om det är på ett annat sätt. Är det så mycket begärt? Måste vi kämpa så mycket hårdare för att åtminstone må: okej?

Underliggande stress, behov av vila och covid-vaccination

Etiketter

Aktivitetsersttning, covid, covid-19, covid-vaccination, Demokratipiloterna Dynamo, Domstol, Dynamo, Försäkringskassan, Frustration, Insomnia, Psykiatri, Sömn, Sömnproblem, Sjukersättning, Sleep, Trötthet, Vaccination, VIla

Covid har vänt upp och ner. Gator, torg, kollektivtrafik, samhällsnormer, stämning. Hur ska man hänga med en en förändring utan prognos? Det känns som att, på någon nivå – piruetter ekar, som om ingenting…

Jag känner mig rätt slut i allmänhet. På Dynamo bröt jag ihop i början på dagen. Min sömn har varit orolig två nätter i rad. Mensen är precis över, men det kanske är lite värk kvar. Jag har inte riktigt koll på vad som är vad längre. I morgon är jag ledig på på torsdag är det dags för covid-vaccination. Ärligt trodde jag inte ens att det skulle hända eller att det skulle ta ännu längre tid. Vi får se hur det går.

Det kanske till och med är bra, för en gångs skull, att jag är ledig. Jag behöver sova ut och behöver vila ut mig. Det snurrar runt lite saker som jag inte vill gå in på. Sedan hade jag och mamma videosamtal med läkaren på psykiatrin angående intyg för sjukersättning. Försäkringskassan stressar på om datum som olika uppgifter ska komma in. Det känns frustrerande eftersom jag precis har fått domstolsbeslut på att jag har rätt till aktivitetsersättning, så hetsar de direkt på att ersättningen är slut i maj och alla dokument till sjukersättning måste in.

Jag hoppas att ni som läser detta ger er själva tid att vila, för det är underskattat. <3

Faller isär

Etiketter

Depressivitet, Falle, Frustration, Kaos, Poesi, Poetry, Tårar

Den här dagen känns som ett stort nederlag Ingenting har blivit som jag tänkt mig. Jag kom upp och åt frukost, sedan har jag bara gråtit, Inte vet jag varför. Fast: Jag känner mig låst i hjärnan.

Jag har svårt att veta hur jag ska komma vidare med dagen. Det känns omöjligt, för det började med en sak – med storlek av en partikel. Det kändes för varmt i lägenheten när jag skulle gå upp Störde mig något oerhört. Sedan hamnade jag ur fas och allt föll isär. Jag hoppas på att om jag skriver lite, så lossnar det kanske.

Bultar, rusar
solen, som is
vatten, atomer
faller, genom dig
grått, sipprar
svart, vitt
legering, mot

Hörlurarna förväntar sig Thåström

Etiketter

Ångest, Familj, Music, Musik, Oro, Planering, Struktur, Thåström, Tvättstuga

Det känns som att jag har planerat in lite väl mycket saker – just denna dag. Klockan är bara ett par timmar efter tolv. Jag har redan tränat, duschat/tvättat håret, handlat mat, lagt i tvätten i tvättstugan och ätit frukost plus en snabb lunch. Vad hände? Jag trodde att jag hade koll på allt. Om ungefär en halvtimme ska förbereda tvätten för tork. Sedan några timmar senare ska jag hämta den och proppa in den i garderoben. Sedan är det familjemiddag. Vad fan håller jag på med? Tur att jag vilade hela dagen i går – minus gympasset.

Som ni har förstått har jag tagit på mig en hel del under dagen och det blev mer än jag hade planerat. Fast det blir kul att träffa brorsorna, som jag inte har träffat på ett tag. Okej, max en månad. Dock saknar jag mina sötisar. Mamma och pappa bor närmare och så pratar vi oftare. Vad ska du göra i kväll?

Annars händer det ofta saker som gör mig upprörd, som vanligt. Ångesten är lite runt hörnet. Ibland är det kanske befogat, ibland inte. Det är svårt att veta hur det ligger till med rimlighet när det gäller kraftig oro.

Hur som haver – jag hoppas att ni har en trevlig helg och lyssnar på Thåström…

Om du inte lyssnar på Thåström – vad lyssnar du på?

Slöjan av ovisshet

Etiketter

Ångest, Mörker, Mörkrädd, Oro, Rädsla

Att det blir på kvällarna har alltid skrämt mig, vilket egentligen är fullt logiskt – med tanke på hur jag när som person. Egentligen bör jag trivas med att kunna dra mig undan om jag är utomhus, för då ser ingen mig. Risken minskar hur som helst, avsevärt. Så har det varit sedan jag var liten och sedan i takt med vissa trauman. Fast mitt problem när det gäller detta är säkerligen större än det jag nyss beskrev.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på detta just nu. Eller: Kanske. Jag var ute med the vape och det hade mörknat ute. Förmodligen därför.

Är du mörkrädd?

Tina upp min trötthet

Etiketter

Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo, Kö, ljus, Nine Inch Nails, Oro, Rökelse, Själv, Trött, Trötthet, VIla

Tröttheten har tagit över större delen av dagen och det är skönt att ha det mesta avklarat. När jag säger ”det mesta”, så menar jag att alla rent fysiska måsten, som städningen, är avklarade. Det är väl mer psykiska hinder´, ångestmoment, som klänger sig kvar.

Det som har varit mest påfrestande i dag är att jag känner att det inte har funnit något utrymme till att vara själv och vila. Jag hade behövt verkligen behövt det i dag. Det känns som att det bara har kryllat med folk precis överallt. Sedan var jag tvungen att handla lite, efter att jag varit på Dynamo. Bara att göra, men det drog ut på tiden. Kön gick långsamt, vilket gjorde att jag fick panik inombords. Jag hade bara en stark vilja att bara få komma hem.

Nu har jag tänt ljus, i en kall lägenhet. Rökelser. Lotus. Bara för att. Jag vet inte. Trötthet. Vila – ett måste.

… Och rökelsens tårar lyfter mot skyn

Fotsteg, klampar, över mina tankar. Försöker

Etiketter

1997, 747, Håll käften, Isola, Känslor, Kent, Tankar

Tunnel, avfart

När taxametern slagits på

Försvinner allt i regnet utan spår

Och som en viskning

Ser vi syner nu igen

Det här är nåt som inte ens har hänt

~ Kent (1997) ~

Jag älskar den här låten, 747. Den är lugn, överslätad panik. Krossat glas, med lugn blick – över världen.

Snurrar runt. Mellan gator och torg. Torkar invärtes tårar. Rent bildligt, men ändå så äkta. Tydligt, som nagellack mot krossat glas.

Tankarna vill inte tystna. Fast det gör de aldrig någonsin, känns det som. Lugnar dina tankar ned sig? I vilka situationer? Min hjärna borde ha exploderat för länge sedan. Rätt häftigt, egentligen, att så mycket skit får plats på så lite yta. Kan tyckas udda. Fast vanligt. Eller något åt det hållet.

Jag funderar, som vanligt, på att det är fredag. Hur jag ska lägga upp den. Det finns saker som är planerade, men ni vet – min vanliga oro.

Ibland vill jag bara misshandla sönder mina tankar – bara så att de någon gång håller käften. Skämt åsido…

Poetiskt skildrande av det du trodde du slapp

Etiketter

2021, Ångest, Energi, Evanescence, Halka, Känslor, Kyla, Oro, Poesi, Poetry, Vinter

Jag misstänker att oro, ångest, tar mycket av mina energi. En orolig själ. Äter upp mig, bit för bit.

Okej, jag är väldigt trött i dag med. Slut på energi. Evanescence i bakgrunden, precis som något som flåsar mig i nacken – lite lätt. Dennes namn är oro och invärtes panik. Nja, jag kanske inte har konstant ångest. Den kommer och går i min bakgrundshistorik. Nere på gatan. Mellan flipprande fingrar över tangenter, som bör ha dammats av för länge sedan. Rökelsen brinner ner, där den väldoftande ångan. Skriker mot skyn. Kom up! Hit! Här kan ingen skada dig.

Det har varit en helt okej dag. Dock är det väldigt halt och kallt ute, så det är stressande att gå utomhus – om jag blir stressad och tampar snett. Jag kanske faller. Mot is. Spegelblank is. Min reflektion. Den ger en känsla av misslyckande.

Just det. Nu behöver jag mina läsares hjälp! Hur ändrar jag färgen på brödtexten i mina inlägg? Är det någon som kan skicka en länk? Tack på förhand. Kram <3

Termobrallors dekadens

Etiketter

1984, 2021, Dekadens, Dekadenser, Familj, Familjen, Flashback, Gråt, Imperiet, Långkallingar, Pappa, PTSD, Pulka, SKidor, Snö, Tårar, Termobrallor, Thåström, Vinter

Jag snubblar fram

På dessa tomma gator

Där allt stod i brand

Oasers regn blev ökensand

— Imperiet (1984)

”Dekadenser” var min favoritlåt när jag var 15 år. Jag lyssnade på den på repeat på min CD-spelare när jag sov. Mina syskon blev trötta på det. Varför? Imperiet äger. De fick helt enkelt pumpa egen musik på natten. Så blev det. När jag har gått på fest och någon ber mig spela musik blir det i första hand Thåström, men det brukar inte gillas. Istället får jag stå ut med, enligt mig, kass musik.

Just nu är jag helt jävla slut. Jag har gått runt, hela dagen, i pappas termobrallor – långkallingar under. Nu är det så att jag blir helt knäpp i huvudet av att ha på mig kläder jag inte har valt själv. Jag har i princip tvungen, för vi skulle åka pulka som kick off på jobbet. Det gav mig för mycket flashbacks, så det slutade med att jag fick ångest och grät. Dagen var tyvärr inte över, för jag har – som vanligt – tid hos sjukgymnasten på måndagar. Så jag gick runt i vansinnigt obekväma kläder hela dagen. När jag kom hem var jag väldigt lättad. I kväll hoppas jag på att få ta det lugnt – jag orkar inte bli förbannad eller liknande.

Har du åkt pulka eller skidor den här säsongen?