Nej, jag mår inte bra i dag

Etiketter

Bipolär, Ensamhet, Humörsvängningar

Det här har varit en lång dag och inte fan är den slut. Jag har humörsvängningar som f*ucking vanligt, men dras mycket mer åt det depressiva hållet i dag. Mycket drar ner mig. De som jag trodde var mina vänner. Inlägg på Facebook som jag inte känner igen mig i. Jag orkar inte kontakta någon. Jag vill inte någonting.

Jag är en kvinna med Aspergers syndrom och bipolär sjukdom som känner sig så jäkla missförstådd

Annonser

Missförstånd och en enorm envishet

Etiketter

Skolan

Jag känner för att skriva, så jag gör det nu…

När jag skrollade i facebook-flödet ser jag en artikel att barn med autismspektrum är hemma, fast de inte är sjuka eller är sjukskrivna. Jag blir så himla less på skolsystemet. Det är bara anpassat för personer utan diagnos. Bara ca hälften av dessa elever har inte godkänt i svenska, matematik och engelska. Vems fel är det? Det behöver inte vara lärarnas fel – utan det här jävla skitsystemets fel. Visst, det finns både bra och dåliga lärare. Ärligt talat så är det verkligen inte meningen att dessa elever med autismspektrum ska exkluderas redan från början? En del lever ju ensamma även i vuxen ålder – men självklart inte alla.

Det man inte får glömma angående personer med Aspergers syndrom  (jag skriver utifrån det, eftersom jag har den diagnosen) är att alla med diagnos är olika. Man kan inte dra alla under en kam (tolka ej bokstavligt). Jag fick min diagnos när jag var 7 år, men vägrade acceptera den tills jag var 20 år. Missförstånd är min vardag. Många missförstår mina ansiktsuttryck. Jag är inte alltid ledsen om det ser ut som det. Eller arg. Om någon tror det (alltså tror fel) känner jag mig kränkt.

Varför? Ingen ska behöva vara hemma från skolan bara för att allt runtomkring tar för mycket energi. Det är så orättvist. Jag har också varit mobbad och/eller utfryst under större delen av skoltiden – grundskolan och gymnasiet. Jag har ofta inte blivit förstådd och inte blivit tagen på allvar – just för att jag är så högfungerande. Grundskolan gick jag ut med bara VG och MVG i alla ämnen. Gymnasiet gick jag ut med VG i snitt. Just på grund av min envishet. Däremot blev jag rejält utbränd, vilket sitter kvar än i dag. Jag har aldrig skolkat i hela mitt liv. Ibland undrar jag – var det värt det?

 

Röriga känslor

Etiketter

Kaos

I går hade jag ett tänkvärt samtal med M (boendet). Efter det har jag inte riktigt kunnat placera mina känslor…

I dag har jag gått till gymmet och sedan ätit medhavd matlåda.

Nu är jag på väg till ett möte på MISA.

Så här års gör det ont i mig

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Självskadebeteende

I dag var det 8 år sedan jag tog studenten. Det är dock inte kopplat till några bra minnen…

Det sista halvåret på gymnasiet hände det väldigt mycket. Jag missbrukade alkohol, hade anorexi, led av ångest dagligen, hade ett självskadebeteende och fick mina första bipolära skov. Vid sidan av detta hade jag ju skolarbetet. Eller man kanske ska säga tvärtom. Alltså att jag hade mina psykiska problem vid sidan av skolan. Kruxet var att inte blanda ihop dessa.

Lärarna på gymnasiet oroade sig. Mina föräldrar likaså. Jag flydde ständigt hemifrån på klubbar eller så åka jag pendeltåg/tunnelbana bara för att fly allt. Ena dag dök jag upp i skolan i skinnkjol, nätstrumpbyxor, urringat och sminkad. Andra dagen kom jag i mjukisbyxor och utan smink. Jag fick ofta blandskov. Det betyder att jag var manisk och deprimerad samtidigt. Jag rullade mig i snön nästan naken och hoppades nästan att någon skulle se.

Den 2 januari 2010 gick jag ut på krogen med två vänner. Jag tog vid den tidpunkten två olika sorters psykofarmaka. Jag drack massor av cider och shots. Sedan minns jag knappt någonting mer. Tydligen blev jag utkastad. När vi skulle hem ramlade jag ner för en brant rulltrappa. Jag åkte polisbil till Maria Ungdom. Dagen därpå var jag för full för att andas i alkolås. Stora delar av min kropp var täckt med blåmärken.

Utöver denna händelse har det hänt massor av händelser som påminner om denna mer eller mindre. Det blev även några turer på slutenpsyk. Bara under detta halvår. Mot slutet av min sista termin på gymnasiet var jag väldigt utbränd och ville egentligen inte leva.

Hela sommaren låg jag hemma i sängen mest. Jag åkte in till stan på behandlingar ett par gånger i veckan.

Trots allt detta gick jag ut gymnasiet med VG i snitt på bekostnad av min mentala hälsa.

DÄRFÖR mår jag inte toppen så här års. Sår som kanske aldrig läker.

 

 

 

 

Frustration… Eller?

Etiketter

Bipolär, Humörsvängningar

Jag blir fan galen på min hjärna ibland. De stämningsstabiliserande medicinerna gör sitt, men ibland känns det som att hjärnan exploderar ändå.

Ångest, frustration, eufori, well… allt på en gång. Mitt tålamod finns knappt. Eller? Ja… Typ.

Eller?

Ändå smodansar jag i sängen

När allt brister

Etiketter

Bipolär, LSS-gruppboende

I går gick det först bra med träning och handling. Fast på kvällen brast allt. Jag grät i ca 2 timmar. Jag var helt slut när jag skulle sova. Tur att det var en personal som kunde stötta mig.

Nu är Jag, trots allt, ute och far igen. Första stoppet är gymmet. Sedan ska jag på medicinsk yoga och efter det ska jag på bloggträff (MISA).

Later…

Då kom den där dagen…

Etiketter

Gym, Läkare inom psykiatrin

… Då jag  var tvungen att byta läkare inom psykiatrin på grund av någon slags omorganisering…

Jag var faktiskt nöjd med första mötet med den nya läkaren. Han tog sig tid att lyssna på min bakgrund och verkade genuint bry sig. Tumme upp för det besöket A från LSS-gruppboendet närvarade.

Efter mötet åkte jag till gymmet och passet gick bra. På vägen hem fick jag lite positiva samtal från MISA (angående praktik) och från min bror Ph (angående en telefon som är hans som jag ska ta över). Sedan fick jag en felskickad faktura från företaget som äger LSS-gruppboendet jag bor på. Det skrämde skiten ur mig något. Nu är det förhoppningsvis löst.

Nu blir det till att ta det lugnt resten av dagen.

Hörs

Jag gillar mitt utseende och min kropp, so what?

Etiketter

Anorexi, Gym, Träning, Utseende

Historien sträcker sig bakåt tills jag var 15 år och började få ätstörningstankar. Efter några år blommade dessa tankar ut i en allvarlig ätstörning. Ett par år senare blir jag relativt friskförklarad.

Även nu, flera år senare, mpar jag periodvis med dessa tankar. När jag hade allvarligt tvångssyndrom gick jag ner i vikt igen – ofrivilligt. När jag var 21 år fick jag diagnosen bipolär sjukdom typ 2 fick jag några nya mediciner. En av dem gjorde att jag fick enorma matcravings och gick upp 30-35 kg på kort tid. Folk kände knappt igen mig…

Min mage var enormt svullen i flera år, vilket beroďde på IBS – enligt vården. Jag började äta gluten- och laktosfritt. Det hjälpte inte. Foodmap-kosten hjälpte verkligen inte.

Under den flera år långa perioden när min mage var så svullen har jag hört ca 30 gånger – från okända personer – något i stil med: är du gravid? Det är så mentalt nedbrytande att ständigt höra detta.

För 2 år sedan började jag träna på gym. Jag tränade mycket som yngre, men detta var alltså när jag började igen. Någonstans där blev jag vegan också. Inte bara för hälsans skull, utan också – mest – för djurens, planetens och miljöns skull. Här började jag hitta mig själv i detta.

I dag har jag gått ner 15-20 kg sedan maxvikten. Jag tränar 3 gånger i veckan på gym. Min mage är långt i från så svullen som då. Jag äter vegankost.

Redan när jag var 14 år började jag ha min alternativa stil. Nu är jag 26 år och det är detsamma. Jag älskar mina dreads och min klädstil. Ingen kan ta det i från mig.

Kort sagt: Jag äger

”Nedåtskov”

Etiketter

Depressivitet

Nu har jag inte uppdaterat på ett tag, vilket beror på att jag har haft depressiva symptom. Jag har fått reda på att läkaren inom psykiatrin som jag har gått hos i ca 8 år … Kan jag inte gå hos längre. Dessutom har jag trappat ner på en medicin. Psyket har behövt tid att stabilisera sig.

Jag hoppas att jag kan blogga som vanligt nu, då jag mår bättre nu

Utanför baren

Etiketter

Bipolär, Dikter

Skriken

Ångest

Manins tankar rusar

som eld

genom

potentiell gråt