Hjärta återhämtning / <3 recovery

Etiketter

Ångest, Återhämtning, Oro, PTSD, Recovery, Sömn, Sömnproblem, Utmattad

Jag har varit så himla utmattad under dagen, men det har sina orsaker. Det händer mycket generellt sätt, eller ja – hänt mycket. Sedan är jag stressad över mindre saker också. Jag har varit vaken sedan 2:30 AM. När jag skulle gå från praktiken fick jag någon slags panikångest, för jag kunde inte sluta hyperventilera. Hoppas ni har haft en bättre dag än vad jag har haft.

Om jag inte kan sova i natt blir jag nog galen, vilket är allvar – jag är bipolär, som ni vet. Sjukdomsskoven triggas lättare vid sömnbrist. Det är därför jag är lite orolig.

Resten av dagen planerar jag att vila. Hoppas att ni också får någon tid till återhämtning. Vad gör ni för att återhämta er?

Jag är den jag är, lev med det! / Me, myself and I – Live with it!

Etiketter

Aggessivitet, Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo förlag, Ilska, Irritation, Kaos, Känslor, Känslostormar, Poesi, Tankar

Mycket känslostormar. Likt eld, som längtar efter askan. Inombords. Fast där tomheten ekar – ibland stilla.

Dessa kommentarer! Folk förstår inte hur mycket ord sårar. Jag har en tendens att alltid sticka ut, vad jag än gör. Ibland är det bra – ibland känns det som att jag pressas en stund under vattenytan. För då är jag ensam och misslyckad igen.

I dag trodde någon, än en gång, att jag var gravid. Jag önskar tidvis att jag inte brydde mig, men tyvärr gör jag det. Jag hade velat skrika, egentligen, fast jag ville inte skrämma bort honom. Han var en lunchkund på fiket vi har. För att förklara så har Dynamo förlag lokal gemensamt med Demokratipiloterna (har ett kafé, där man kan fika och äta lunch).

Följ gärna @dynamoforlag på instagram. Var 3:e vecka lägger jag upp 1 inlägg varje vardag!

Tankar om psyket / Thoughts about any mind

Etiketter

Äckligt, DBT, Frustration, Kaos, Känslor, Komplex symtombild, Morotssoppa, Snurr, Symtom, Tankar, Trauma, Vishet

Jag sitter här i mörkret och undrar vad jag egentligen mår dåligt av – just nu. Frustration över att jag knappt orkar höra av mig till mina vänner. Att jag inte orkar träffa mina vänner just nu. Känslorna tar över för mycket. Eller ja, det gör de ofta. Antingen är det känslorna som tar över, eller så är det logiken. När man har hittat en konstruktiv balans mellan dessa kallas det vishet, enligt terapiformen DBT (dialektisk betendeterapi). Jag har gått i DBT-terapi för länge sedan (runt 10 år sedan). Om du vill läsa om det – klicka här.

Gjorde DBT-terapin mig mer psykiskt stabil? Jag vet inte, ärligt talat. Både och. Det är svårt att hitta en terapiform som behandlar alla ens psykiska problem. I alla fall för mig, som har en väldigt komplex symtombild och dessutom Aspergers syndrom. Nu går jag hos en psykolog på psykiatrin som är väldigt bra. Just nu pratar vi mest om centrala trauman, som har fått väldigt destruktiva konsekvenser. Hon har dessutlm mycket kunskap om neuropsykiatriska diagnoser (NPF).

Tankarna fortsätter snurra. Det är svårt att nå ens centrala problem, primära, på egen hand. Det är antagligen därför man behöver hjälp med det från någon professionell person. I mitt huvud är det en soppa, som har blivit mixad för länge och sedan smakar skit. Ja, som slät morotsoppa. Äckligt eller inte – det känns lite för mycket att jämföra mat med kaotiska känslor. Fast – Vad ska jag göra? Jämföra med osmakliga möbler, eller?

”Om vi någonsin behövt ett mirakel, så kan det få komma nu”

Etiketter

Bipolär, Depressivitet, Hjärna, Hypomani, Kaos, Mani, Ortopedia, Thåström, Urinprov, VIla

– Thåström (2017)

Jag känner mig inte så stabil psykiskt och jag är livrädd för att någonting ska få mig att flippa ur helt. Det är väl bara att acceptera att min hjärna inte fungerar som andras riktigt. Fast, ni tänker säkert, alla hjärnor fungerar på ett unikt sätt. Absolut, men mitt fungerande faller inte under normalspektrumet. Dessutom är jag bipolär, vilket innebär att jag ibland hamnar i skov av (hypo)mani eller depression – visserligen händelsevis en blandning av dessa.

Anledningen till att jag känner mig lite extra orolig över detta är att i morgon får vi ett beslut angående ett projekt på jobbet, som handlar om huruvida jag kan bli anställd där eller inte. Jag vet inte hur det kommer att bli och det skrämmer mig.

Nu byter jag ämne en aning, föreslår jag (för mig själv, right?). I dag har jag mest vilat, efter att jag kommit hem och inte fick pissa i en mugg. Jag har i alla fall ringt psyk, så att de fixar en ny remiss till mig och min urinblåsa. Någon mer än som ogillar att hålla en mugg under könsorganet när man ska kissa? Man kan inte slappna av, eller inte alla fall inte jag! Ogillar kraftigt är väl de rätta orden. Jag har gjort lite ärenden hemifrån, mest mail och något telefonsamtal. Det handlar bland annat om soc kan ge bestånd för dessa ortopediska skor som jag tyvärr måste erhålla. Ja, alltså jag är ju självklart tacksam för att jag får köpa dem till rabatterat pris – fast lite tröttsamt att jag måste maila soc för varenda liten sak jag inte kan betala själv.

Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Tur att jag har hunnit vila en del i alla fall. Förhoppningsvis har du det också.

Vi får se om min hjärna håller ihop i morgon

The mirror in my eye

Etiketter

Ångest

Jag vet inte om jag vill spola tillbaka tiden. Förmodligen inte

Psykisk smärta har många fejs

Etiketter

Ångest, Berättelser, Filosofi, OCD (obcessive-compulsive disorder), Tvångshandlingar, Tvångtankar

Den har dagen har delvis varit lite upprörande. Inte hela dagen dock – jag hade det bra på Dynamo. Jag insåg då vissa saker som jag inte ville inse. Dock finns det en hel trave med böcker som innehåller berättelser som jag inte vill berätta. Jag antar att ni förstår vad jag menar.

Ibland känns det som att jag lever med en flerfaldig eskapism. Det dinns så mycket smärta som jag har upplevt, som inte har fått uttryckas i ord – eller ens av mina läppar. Det är som att min hjärna menar att det är dennes revir. Så den sänder ut en hundsiluett som pissar runt detta imaginära revir.

Mina tankegångar spårar ofta ur. Inte alltid, men rätt ofta. Då måste jag skaka av mig det med nyss tänkt. Jag lider ju, som sagt, tidvis av tvångstankar (och handlingar, mest främst tankar) som kan leda till ångest.

Well, I’m out. So are you, from this one.

The supermarket-issue

Etiketter

Coop, Depressivitet, Ekonomi, Försörjningsstöd, Gym, Hemköp, Ica, Lidl, Mens, Seroquel, Soc, Socialbidrag, Willy:s

Jag spanade in min apodos och insåg att från och med torsdags kväll är Seroquel sänkt, så det fanns nog en anledning till att jag inte mår så bra. I dag fick jag nästan tvinga mig till gymmet. Det fanns egentligen inte så mycket ork, men jag var där trots allt. Sedan har jag haft tvätt, eller – jag ska hämta den om ett tag. Den ena maskinen stannade där det var ett antal minuter kvar, så jag fick vrida ur vattnet ur allt. En alltför ledsen maskin, så vi får se om allt är torrt när jag hämtar tvätten.

Är det bara jag som tycker att det har blivit extremt dyrt i mataffärer? Kanske på andra ställen också. Jag har inte ens lust att gå dit längre. Det luktar rostad lök. Eller svider som det gör i ögonen när man skär lök. Ja, jag började nästan gråta i dag. Jag behöver handla, men har varken ork eller motivation. Alla stora matvarukedjor och så förstås soc kan tänka efter lite. Till och med Lidl som var billigt förut har blivit dyrare. Ica, Coop och Hemköp är nog ändå värst. Willy:s är billigare än de flesta, men de börjar – även dem – att höja sina priser. En sak som gör att jag kokar över är att Wiilly:s inte tror att kvinnor ibland behöver de största tampongerna. Hur kan den största heta superplus? Den är väldigt mini. Tur att jag hade några enorma. Är det ofint att blöda mycket vid mens, eller?

Okej – mycket luktar curry en dag som denna. Frågan är väl om det är gul, röd eller grön? Vad tror ni? Folk säger att jag bör se lite nyanser i saker och ting. Varsågoda- hjälp mig! Om jag inte skämtar om detta går jag under – kanske. Man vet aldrig. Hur som haver så flyttade jag ju mitt arsle både till gymmet och tvättstugan. Mataffären får nog vänta till i morgon.

What’s it all about?

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostormar, Mens

Just nu önskar jag mig att jag vore någon helt annanstans. Jag orkar inte med verkligheten. Jag vill egentligen bara gråta, men jag är alltid så känslomässigt avstängd.

Jag vet inte om det handlar om den där anteckningen från läkaren längre. Sedan gör det kanske inte direkt bättre att jag har mens, men det brukar inte påverka mitt mående så mycket. Dessutom har det pågått i några dagar.

Hur mår du? <3

Läkare generellt sätt måste ha mer kunskap om psykofarmaka!

Etiketter

Anafranil, Anidepressiva, Antipsykotika, Biverkningar, Iktorivil, Litium, Neuroleptika, Psykofarmaka, Rutiner, RutinerStruktur, Seroquel, Stämningsstabiliserande läkemedel, Struktur, Vanor

Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.

Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.

Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.

Through therapy

Etiketter

MISA, Psykolog, Stå ut i kris, Surr, Tysnad, VIla

Tystnad. Eller jag vet inte – det är aldrig tyst i huvudet. Om ens på natten, men då ska man vila.

I dag har jag varit på MISA och skrivit ut papper till korrekturläsning. Sedan har jag varit hos psykologen. Så ni är jag trött och måste vila, även om det har gått bra på båda mötena. Hur har ni haft det?

Jag har svårt att sätta på fingret på hur jag mår. Fast, måste man alltid veta det? När jag gick i DBT-terapi för massa år sedan, så var det alltid relevant. I alla fall vad jag minns. Ibland undrar jag om den verkligen hjälpte mig. Det känns inte riktigt som det. Ja, fast stå ut i kris-färdigheterna var hjälpsamma – i för sig. Hos psykologen jag går till just nu lär jag mig mer om mig själv än av resten av alla samtalskontakter jag gått till sammanlagt.