Okej, ett andetag mot pulsen

Etiketter

Ångest, covid, covid-19, covid-test, Huvudvärk, Iktorivil, LOKA crush, Nedtrappning, Panikångest, Spänningshuvudvärk

Jag är väldigt ångestdrabbad generellt sätt just nu. Även om covid-testet var negativt så oroar jag mig. Fast jag blev lite lugnare när jag kunde träna på sjukgymnastiken och inte mådde sämre. Jag mådde inte dåligt fysiskt innan på dagen, förutom spänningshuvudvärk och andra ångestsymtom. Jag hade ett kort telefonsamtal med psykologen om detta också. Dock så har jag valt att inte skriva så mycket om min covid-ångest här, för det blir ibland värre om man förstorar upp det – eller ja, ofta.

Dessvärre är jag väldigt trött, speciellt känslomässigt, nu. I morgon känns det nog bättre att gå iväg, för det fungerade i dag – förhoppningsvis. Jag trappade ner för iktorivil, i början av sommaren – tror jag. Den har skyddat en del mot ångesten tidigare. Det känns nästan lite destruktivt att säga att jag skulle behöva lite extra nu.

Förresten, en annan sak… Jag funderade nyss lite på om någon är intresserad av att jag ska lägga upp mer konst och liknande. Sådant jag har skapat, helt enkelt. Säg till i så fall!

Ha en trevlig kväll eller vad klockan nu är hos dig! Och – ta det lugnt med Loka crush-intaget… Det kan ju slå över

Instängda tårar har ett slut / trapped tears have an end

Etiketter

Ångest, Frustration, Gråt, Skolan, Skolans brister, Tårar, Tears, Trapped tears

Det var en tuff dag i går. Först kände jag mig väldigt avstängd psykiskt. På eftermiddagen kom älskade pappa och lämnade en kasse med mat. Jag tyckte det var så gulligt och när han frågade hur jag mådde brast det. Förutom det blev det mycket tårar och frustration i går, mest senare delen av dagen.

Fast för mig är det positivt att jag kan gråta. Jag lärde mig tidigt, när jag gick i skolan, att det var fel och misslyckat att fälla tårar. Jag blev utkastad från många lektioner på grund av att jag grät när jag gick i låg- eller mellanstadiet. Sedan har medicinerna gjort att jag blivit delvis avtrubbad, så i och med nedtrappningen har det lättat lite.

I dag känns det lite bättre. Jag har i för sig bara vaken i ett par timmar, men vi får se – helt enkelt.

Hur har du det?

För mycket eller för lite intryck/ To much or to little impressions

Etiketter

"Friends", "Vänner", covid-19, covid-test, Depression, Dr Phil, Less, Mnskad aptit, Morden i Sandhamn, Nedstämdhet

FAN – jag har så svårt att få ur mig några ord. Det gör mig väldigt frustrerad. Jag mår inte så bra, tror jag. Psykiskt. På måndag hade jag tänkt åka till praktiken.

Tyvärr känner jag mig helt förstörd, även om covid-symtomen är borta. Jag gjorde ett test i dag. Jag har knappt någon aptit, i alla fall inte på något som jag lagar hemma. Folk tipsar mig om vad jag kan laga, men jag kan inte ta in det alls. Allt låter vidrigt. Det blir bara samma sak.

Bara en kort uppdatering. Jag är lite less just nu. Det känns som att jag bara kollar på serier, vilket delvis är sant. Dr Phil, Vänner och Morden I Sandhamn varvar jag mellan just nu. Jag orkar inte med mina egna problem. Blir bara trött.

Så god natt på er, fast klockan inte ens är 15:00. Kör lugnt

Vad är problemet?/What’s the problem?

Etiketter

Anorexi, Ästörning, Din mamma, Kropp, Samhällsproblem, Seroquel, Vikt, Ytliga klubben

Jag känner mig helt sönderdeppad nu när det börjar komma i fatt mig. Att vissa mediciner har pajat min kropp. Allt det här med kropp och vikt gör mig så förbannat ilsken. Kanske för att jag har haft en ätstörning, men också för att jag ärligt talat inte förstår varför folk i allmänhet dömer ut människor – helt enkelt: utifrån hur de ser ut. Ni bör skämmas!

För de som inte förstår… MAN GÅR INTE FRAM TILL FOLK OCH FRÅGAR OM DE ÄR GRAVIDA, KORTA, TJOCKA, SMALA, UNDERVIKTIGA! Hur svårt är det att förstå? Det verkar väldigt svårt för ytliga klubben att greppa. Prova att greppa ett handtag! Precis så ska du greppa det jag skriver nu. Problem? Ring din mamma och fråga om hon kan komma över med ett anteckningsblock.

Det känns som jag har börjat tappa det lite själv. Inte angående det jag skrev i förra stycket – utan i allmänhet. Jag vet inte om det har att göra med att jag fortsätta sänka Seroquel förra onsdagen/torsdagen. Jag har dessutom bytt ut depot-tabletten mot en snabbverkande sort, allt på läkares inrådan självfallet. Den snabbverkande gör att jag blir väldigt trött rätt så tidigt och måste sova. Fast den gör också att jag sover hela natten, vilket är bra.

The supermarket-issue

Etiketter

Coop, Depressivitet, Ekonomi, Försörjningsstöd, Gym, Hemköp, Ica, Lidl, Mens, Seroquel, Soc, Socialbidrag, Willy:s

Jag spanade in min apodos och insåg att från och med torsdags kväll är Seroquel sänkt, så det fanns nog en anledning till att jag inte mår så bra. I dag fick jag nästan tvinga mig till gymmet. Det fanns egentligen inte så mycket ork, men jag var där trots allt. Sedan har jag haft tvätt, eller – jag ska hämta den om ett tag. Den ena maskinen stannade där det var ett antal minuter kvar, så jag fick vrida ur vattnet ur allt. En alltför ledsen maskin, så vi får se om allt är torrt när jag hämtar tvätten.

Är det bara jag som tycker att det har blivit extremt dyrt i mataffärer? Kanske på andra ställen också. Jag har inte ens lust att gå dit längre. Det luktar rostad lök. Eller svider som det gör i ögonen när man skär lök. Ja, jag började nästan gråta i dag. Jag behöver handla, men har varken ork eller motivation. Alla stora matvarukedjor och så förstås soc kan tänka efter lite. Till och med Lidl som var billigt förut har blivit dyrare. Ica, Coop och Hemköp är nog ändå värst. Willy:s är billigare än de flesta, men de börjar – även dem – att höja sina priser. En sak som gör att jag kokar över är att Wiilly:s inte tror att kvinnor ibland behöver de största tampongerna. Hur kan den största heta superplus? Den är väldigt mini. Tur att jag hade några enorma. Är det ofint att blöda mycket vid mens, eller?

Okej – mycket luktar curry en dag som denna. Frågan är väl om det är gul, röd eller grön? Vad tror ni? Folk säger att jag bör se lite nyanser i saker och ting. Varsågoda- hjälp mig! Om jag inte skämtar om detta går jag under – kanske. Man vet aldrig. Hur som haver så flyttade jag ju mitt arsle både till gymmet och tvättstugan. Mataffären får nog vänta till i morgon.

Läkare generellt sätt måste ha mer kunskap om psykofarmaka!

Etiketter

Anafranil, Anidepressiva, Antipsykotika, Biverkningar, Iktorivil, Litium, Neuroleptika, Psykofarmaka, Rutiner, RutinerStruktur, Seroquel, Stämningsstabiliserande läkemedel, Struktur, Vanor

Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.

Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.

Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.

Rynkar näsan och dricker Loka crush

Etiketter

Helg, Irritation, Ledig, LOKA crush, Seroquel, Seroquel Depot, Stress, Tomhetskänslor

Jag känner mig tom. Känslor och sånt, orkar inte med. Det är fredag igen och det suger. Är jag den enda i värden som inte gillar att vara ledig? Absolut – det är skönt att vila när man kommer hem från jobbet. Det tycker jag med. Även att vara ledig någon dag då och då. Men det som kallas semester, har för mig – en illaluktande doft. Ungefär som stekt lök med gul curry.

Stressen av att inte veta hur en dag ser ut. Irritationen över att vakna för tidigt. Nu när jag har trappat ner rejält på Seroquel (neuroleptika) kan jag inte längre sova bort hela förmiddagen. Vad ska man göra med tiden? Det är som ett eko som inte vill ge någon respons.

Hur som haver – vad ska ni göra i helgen? Det kanske är en tråkig fråga… Lika tråkig som att plocka upp skärp från golvet.

Fast glöm inte att ta ett glas Loka crush för att fira att det är fredag och alla 18-åringar tror att de kommer att komma in på alla ute-ställen innan de förstår vad 20-års gräns är! Vi har själva varit där. Ta det lugnt.

Ledig, men ändå upptagen

Etiketter

Gym, Muntorrhet, Tandläkare, Vape-olja

Onsdagar är ju min lediga dag och jag brukar gå till sjukgymnasten. Det är inställt i några veckor, för hon är på semester. Jag var på gymmet efter att jag ätit frukost. Sedan jagade jag ett paket jag hade beställt. Först gick jag till fel uthämtningsställe. Det fick ja veta efter att jag hade köat med en massa människor. Suck. Nu har jag i alla fall paketet, som innehåller vape-olja. Hjärta på det.

Snart ska jag till tandläkaren. Förra gången kunde man inte se röntgenbilderna, så jag ska dit igen.  Det blir ok, tror jag. De skulle kolla om det fanns någonting som kunde lindra min muntorrhet. Vi får se.

Förresten, jag sov ostört i 10 timmar förutom när jag tar medicinen vid 8. Nice!

Student 2010: En verklig mardröm

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk

Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.

Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.

Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli.  Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.

Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.

Mitt solfejs

Etiketter

Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020

I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!

Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.

Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.

Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)