Bokstavligt talat: Hur orkar vi och anställda på Försäkringskassan?

Etiketter

covid-19, Försäkringskassan, Försäkringskassanupproret, Försörjningsstöd, Förvaltningsrätten, Hjärna, Kammarrätten, Socialbidrag

Varför ska jag behöva vänta till februari eller mars på min ersättning, som jag är beviljad – enligt domstol? Förövrigt är domstol ett konstigt ord. Det låter som att man får en dom, medan man sitter på en stol. Jag orkar inte med min hjärna, men jag har försökt acceptera den. Att jag tar det mesta bokstavligt. När jag gick på gymnasiet fick vi ibland en så kallad ”lathund”, som en instruktion. Jag kunde inte fokusera på innehållet, eftersom jag inte förstod varför det hette ”lathund”. Nu förstår jag vad det är, men inte varför det heter så.

Tillbaka till katastrofen Försäkringskassan. Förtjänar de ens att skrivas med stor bokstav? Ett mysterium. Försäkringskassan förstör för för många människor för att de ska kunna kallas för några som beviljar försäkringspengar. För att vara tydlig: De bör inte förstöra för någon. Enligt medierna var det ett samtal på ett FK-kontor som (som var under all kritik) ägde rum. Samtalsdeltagarna slog vad som hur många som skulle dö i covid-19.

Jag är såklart lättad att jag blev beviljad (och därmed vann i rätten mot FK) ersättning, men de kan väl betala ut den också. Måste jag söka försörjningsstöd i 1-2 månader till? Ja, förmodligen. Att jag känner mig nere och arg över detta är nog att jag känner mig smått värdelös. Jag förstår inte hur Försäkringskassans handläggare kan sova på nätterna. Om de ens sover. Om de anställda blir sjuka – sömnsvårigheter, ångest, depression, missbruk – vad händer då? Om de inte orkar med sin situation. För alla orkar inte vara dryg och empatilös dagarna i ända. Måste de ”smöra” för chefen, för att inte bli behandlade som resten av befolkningen?

Gästblogginlägg, länk till det

Etiketter

Aspergers syndrom, Autism, Ångest, Gästbloggare, LSS, LSS-boende, Mittnamnvarmichelle.com, Neuropsykiatrisk diagnos, OCD (obcessive-compulsive disorder), Tvångshandlingar, Tvångssyndrom, Tvångstankar, Vanjavit

I dag kom mitt gästblogginlägg ut på Vanjavit’s blogg! Klicka på länken för att gå till direkt till hennes blogg och mitt inlägg. Temat på inlägget är när allt kändes som mest hopplöst.

Hektiskt mobil-aktivering

Etiketter

mamma pappa, Telefon Mobiltelefon

Fotograf: pappa

Jag hade problem med min telefon, så det var bara att fixa en ny. Mamma pappa och jag har hållit på att få i gång den hela eftermiddagen.

Morning of waste and chaos

Etiketter

Detaljer, Förändring, Frustration, Kaos, Ledsen, Tårar

Ingenting blev som det skulle. Jag mådde fortfarande rätt dåligt och hade en tom dag – utan aktiviteter. Allting fungerade okej tills jag upptäckte att jag var utloggad från Spotify (system-återställde telefonen i går kväll). Min telefon fungerar inte alls som den ska. Jag försökte hur som helst ringa mina föräldrar angående lösenordet. Sedan brast det. En liten detalj. Allt bara rasar. Som ett korthus. Bara man rör någonting.

Jag hade tänkt ta mig till gymmet, men det uteblev. Mamma känner mig väl och hon hörde på min röst att det verkligen inte var läge för det. Som ni vet, så blir jag helt utmattad av så kallade ”tomma dagar”.

Impuls utan dåligt uppsåt

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos

Upprörd. På olika sätt. Så har jag känt mig. Instabil. Jag blev så arg att slog mig på låret, med mobilen i handen, inför andra. Sedan försvann jag ut i korridoren och grät, medan jag plikttroget gjorde klar uppgiften jag började på.

Jag känner mig rätt utmattad, fast jag bara jobbat halvdag, Som det så fint heter. Egentligen var det 2/3 av min arbetstid (om man räknar bort lunchen). Vi ska ju sköta instagram via telefonen, så jag var på väg att posta ett inlägg… Fast det gick åt helvete hela tiden. Flera gånger. Så jag fick en impuls. Jag hade tänkt kasta telefonen i väggen, men ångrade mig på en bråkdels sekund. Kvinnan, som jobbar mittemot mig (samma rum), duckade smått. Istället slog jag mig med telefonen i låret, hårt. Jag var bara så arg och irriterad. Helt okontrollerbart.

Det är svårt att visa sig skör och hantera smärtsamma känslor. Min avsikt är inte att folk ska vara rädda för mig och jag hoppas att det inte är så.

Tårar mot eskapism

Etiketter

Aggessivitet, Öga, Frustration, Ilska, Irritation, Kaos, Svart smink

Frustrerad irriterad, ilsken. Fast egentligen… Jag vet inte. Som blicken mot det man inte vill se.

Missförstånd, känslor, fotleder med minus i kanten

Etiketter

"Konsten att fejka arabiska", ADHD, Autism, Autismspektrumtillstånd, Hypermobil, hypermobilitet, Känslor, Lina Liman, Missförstånd, Språkstörning, Tankar, Tourettes syndrom

Den här dagen har varit jobbig – känslomässigt. Jag fick att jag så att jag gjort någon person illa, vilket inte alls var min mening. Möjligtvis är jag överkänslig nu, men jag vill inte vara någon som får någon annan att känna som jag ofta gör (i sociala situationer). Jag hatar missförstånd. Det var inte min mening. Förlåt…

Jag lyckas aldrig lista ut hur jag ska spänna mina vinterskor, som jag fick hämta på ortopedtekniska. På fötterna, innan jag tar på mig skorna, har jag min fotledsstöd. Kanske hade jag spänt dem för hårt, inte skorna. Eller så var det tvärtom. Eventuellt båda.

Nyss läste jag ut ”Konsten att fejka arabiska” av Lina Liman. Det är en fantastisk skildring av en kvinna, som fått sin autism-diagnos sent i livet. För sent, alltså. Det är i för sig aldrig för sent. Min poäng är att hon bör fått den tidigare.

Skuggan av menstruationen visar sitt fejs

Etiketter

Mens, menstruation, Mensvärk, Naproxen, Trötthet

Jag känner mig som en skugga av mig själv. Så trött är jag. Mim mens har kommit, om man säger så. Jag hör att jag pratar och försöker få ut orden, men jag är inte där.

Det är väl bara att ta ett par Naproxen, som jag nyss gjorde. I kväll ska jag fira Ph med familjen. Det blir nog bra, men hoppas att the Naproxen’s hjälper.

Vad gör ni i dag?

Skydda själen från intryck

Etiketter

2020, Aspergers syndrome, Autism, Chaos, coid, covid-19, Hörlurar, Headphones, Jul 2020, Kaos, Kaotiskt, Neuropsychiatric diagnosis, Neuropsychiatry, Noice-canceling headphones, Restriktioner

I dag slutade vi tidigare pga covid-resriktioner. Jag och Carolina gjorde lite ärenden på stan och när jag skulle åka hem insåg jag att jag glömt mina brusreducerande hörlurar någonstans. Som tr var fick jag reda på att de var kvar på Dynamo.

Att åka tunnelbana utan hörlurar kan man, enligt mig, likna vid att världen blir helt svart. Alla intryck ger känslan av att det gör smärtsamt ont i själen.

Allt kändes rent kaotiskt när jag kom hem. Efter ett par timmars vila orkade jag ta en dusch och tvätta håret. Nu är jag fortfarande trött, men mycket lugnare. Inte som, när jag skulle köpa ett par temporära hörlurar – hyfsat billgt – innan jag kunde åka hem och vila. Vad skulle man göra utan hörlurar?

Positivt: Lite extra tid med Carolina, födelsedagspresent till Ph och julklappar till familjen är färdigfixat. Ja, förutom att slå in dem.

Detaljernas kaos

Etiketter

Beteende, Dewtaljer, Förbammad, Filosofi, Helhet, Helheter, Kaos, Känslor, Psykiatri, Psykologi, Rutiner, Struktur, Tankar, Trauma

Det finns mönster i mitt beteende, som jag har svårt att urskilja. Bortom medvetande. Snurrar runt. Dagarna går. Ibland har jag svårt att förstå hur. Allt med mig och hur jag är på grund av trauma är väldigt komplext, tror jag. Eller så är det hur enkelt som helst. Jag gissar på det första.

Jag har svårt att greppa allt. Detaljer, detaljer, detaljer och återigen jävla detaljer. Aspergers syndrom. Ibland är helheten för simplifierad. Eller: För krånglig Med för många frågetecken. Varför virra till det ännu mer? Är inte allt för komplicerat redan? Speciellt det som inte består av rutiner.

Det kan hända att jag blir bitvis förbannad, för att allt är så obegripligt. Fast : Hur skulle ens tanka gå om man hade svar på allt? Kanske i en ointressant riktning. Eller så skulle de kanske vilja ta reda på mer.

För mig rinner tårarna mer kring obetydliga saker än det som på sätt och vis ska beröra. Tror ni att det verkligen är det – obetydliga?