Fast i känslor

Etiketter

Ångest, Gym, Kaos, Känslor, Nedstämdhet, Nere, Oro, Scrubs

Gårdagens känslomässiga desperation genererade inte i bra mående, men det berodde inte på något som hade hänt just då. Jag kan egentligen inte definiera vad det är. Dock försökte jag samlade mig och i förmiddags tränade jag på gymmet, men dippade direkt efteråt.

I dag är det lördag och efter gympasset har jag bara försökt få tiden att gå. Genom att kolla på Scrubs och dricka kaffe. Typ. Jag var precis ute och köpte det jag helst vill äta i kväll, för att stå ut med kvällen.

Jag känner inte riktigt att jag har något mer att tillägga – just nu.

Gatulyktornas oro

Etiketter

Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo, Dynamo förlag, Ekonomi, Explosion, Gatulykta, Hjärna, Intryck, ljus, Mörker, Nuet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Perception, Perceptionsstörning, Projektmedel, Sjukersättning, VIla

Gatulyktor lyser upp det kring dem. Resten då?

I dag känns det aningen mörkt. Både i huvudet och i lägenheten. Inte för att jag inte har tänt några lampor, men det känns mörkare. Även om jag har öppnat persiennerna på en sida. Vad spelar det för roll? Det börjar skymma ute. Fast jag får inte bli för trött i huvudet, för om ca en halvtimme har jag schemalagd städning. Som varje torsdag.

Jag känner mig som sagt lite mörk i hjärnan. Kan man ens säga så? Det kan man väl. Jag skrev det nyss. Jag är livrädd för fler avslag från olika håll. Vi på Dynamo förlag väntar på ett beslut om projektmedel. Jag måste söka om sjukersättning – tänk om inte det går igenom. Det jag tror en del vet om mig, som känner mig privat, är att jag oroar mig för mycket för saker jag inte kan styra över. Ofta är jag så orolig att jag får svårt att befinna mig i det förbannade, omtalade nuet. Fast vill jag verkligen vara i nuet? Inte alltid. Vem vet?

Även om de saker jag nämnde i stycket innan är befogade att oroa sig för, så är det inte där det slutar. Det slutar aldrig och min hjärna kommer sannolikt att explodera. Som ett skrik. Ibland känns det verkligen så. När allt faller isär. Då man måste bära ett lass med Loka crush. Lite för tungt. Allt faller till marken. Eller genom metall. Kortslutning.

Ja, ni förstår varför det är livsviktigt för mig att vila ofta. Annars går jag sönder.

Vetekudde, rastlöshet, för mycket tankar

Etiketter

Ångest, Donald Trump, Eko, Försäkringskassan, Frustration, Gråt, hjärnspöken, Irritation, Joseph Bidén, Mens, Mensvärk, Motorik, Nedstämdhet, Oro, Rastlös, Soc, Tårar, USA, Vetekudde, VIla

Den här dagen har varit rätt utmattande. Jag hade, som sagt, ett möte på förmiddagen. Sedan har jag varit hemma resten av den och fajtats med min mensvärk. Inte bara själva värken, utan också med mitt mående – och rastlösheten. Det sistnämnda gör mig irriterad. Frustrerad. Gråtfärdig.

Jag brukar inte känna mig speciellt nere när jag har mens, så jag vet inte om mitt mående har enbart berott på det. Egentligen orkar jag inte riktigt reflektera så mycket över det. Istället kom jag på att jag kunde värma en vetekudde i mikron. Jag har näsan aldrig haft en mikro tidigare, så det här med vetekudde brukar inte falla mig in. Tur att det hjälpte. Ganska mycket, faktiskt.

I dag blev Joseph Bidén officiellt president, vilket jag antar att ingen har missat. Det blir skönt att slippa Donald Trump. Ni förstår nog alla vad jag menar. Det behövs inga ord, tror jag.

Hur som helst – jag hoppas inte att jag kommer att gå in i någon dålig period. Mitt mående är inte på topp. Fast det finns anledningar till det. Bland annat detta med Försäkringskassan. Motoriken. Överrörligheten. Ständig oro. Mot ångest. Ekonomin. Jag vet inte riktigt, som vanligt. Många faktorer. Frågor, men inte mycket till svar. Eko. Hjärnspöken runt hörnet.

I morgon blir det en vanlig torsdag. Med jobb, städning och förhoppningsvis vila. Hur mår du? Vad ska du göra i morgon?

Känslor som drar uret mot solen/ Emotions that pull the clock towards the sun

Etiketter

Avtrubbad, Ensamhet, Eva Dahlgren, Filosofi, Joakim Thåström, Känslor, Mikael Wiehe, Poesi, Svensk musik, Tankar, Thåström, Trauma

Vem ska trotsa vind och vågor

styra skeppet in i hamn

Vem ska stiga upp på kajen

här i detta öde land

– Mikael Wiehe (2013)
(Även Joakim Thåström och Eva Dahlgren medverkar sångmässigt i denna låt Isolde)

Detta citat får man ta bildligt, vilket fungerar för mig. Att ta sig fram och kommer ikapp med ensamheten. Jag gillar den här låten, men det ligger något mörkt i den – minnesmässigt. Den påminner mig om en händelse i ren destruktivitet och desperation i mitt förflutna. Året var 2011.

Jag kopplar ofta händelser och rena trauman till en vissa låtar. Det blir oftast väldigt starkt. Känslomässigt, mentalt, kaosets hjärta. Fast ibland är det svårt att veta vad man känner just där och då. När klockan inte befinner sig i nuet. Istället tittat den snett, smått elakt – rakt in i själen. Ekot bultar för hårt.

Viss musik är svår för mig att slappna av till. Av just den anledningen. Sådana låtar lägger jag i en annan spellista, så att de inte ska störa mig för mycket. Ni kanske undrar varför jag ens har dem sparade. Faktum är att ibland får jag för mig att jag kan lyssna, för jag egentligen älskar låten. Dock blir det en slags besvikelsens hinna varje gång jag provar. Eller: Jag lyssnar för att jag är känslomässigt avtrubbad.

Bokstavligt talat: Hur orkar vi och anställda på Försäkringskassan?

Etiketter

covid-19, Försäkringskassan, Försäkringskassanupproret, Försörjningsstöd, Förvaltningsrätten, Hjärna, Kammarrätten, Socialbidrag

Varför ska jag behöva vänta till februari eller mars på min ersättning, som jag är beviljad – enligt domstol? Förövrigt är domstol ett konstigt ord. Det låter som att man får en dom, medan man sitter på en stol. Jag orkar inte med min hjärna, men jag har försökt acceptera den. Att jag tar det mesta bokstavligt. När jag gick på gymnasiet fick vi ibland en så kallad ”lathund”, som en instruktion. Jag kunde inte fokusera på innehållet, eftersom jag inte förstod varför det hette ”lathund”. Nu förstår jag vad det är, men inte varför det heter så.

Tillbaka till katastrofen Försäkringskassan. Förtjänar de ens att skrivas med stor bokstav? Ett mysterium. Försäkringskassan förstör för för många människor för att de ska kunna kallas för några som beviljar försäkringspengar. För att vara tydlig: De bör inte förstöra för någon. Enligt medierna var det ett samtal på ett FK-kontor som (som var under all kritik) ägde rum. Samtalsdeltagarna slog vad som hur många som skulle dö i covid-19.

Jag är såklart lättad att jag blev beviljad (och därmed vann i rätten mot FK) ersättning, men de kan väl betala ut den också. Måste jag söka försörjningsstöd i 1-2 månader till? Ja, förmodligen. Att jag känner mig nere och arg över detta är nog att jag känner mig smått värdelös. Jag förstår inte hur Försäkringskassans handläggare kan sova på nätterna. Om de ens sover. Om de anställda blir sjuka – sömnsvårigheter, ångest, depression, missbruk – vad händer då? Om de inte orkar med sin situation. För alla orkar inte vara dryg och empatilös dagarna i ända. Måste de ”smöra” för chefen, för att inte bli behandlade som resten av befolkningen?

Gästblogginlägg, länk till det

Etiketter

Aspergers syndrom, Autism, Ångest, Gästbloggare, LSS, LSS-boende, Mittnamnvarmichelle.com, Neuropsykiatrisk diagnos, OCD (obcessive-compulsive disorder), Tvångshandlingar, Tvångssyndrom, Tvångstankar, Vanjavit

I dag kom mitt gästblogginlägg ut på Vanjavit’s blogg! Klicka på länken för att gå till direkt till hennes blogg och mitt inlägg. Temat på inlägget är när allt kändes som mest hopplöst.

Hektiskt mobil-aktivering

Etiketter

mamma pappa, Telefon Mobiltelefon

Fotograf: pappa

Jag hade problem med min telefon, så det var bara att fixa en ny. Mamma pappa och jag har hållit på att få i gång den hela eftermiddagen.

Morning of waste and chaos

Etiketter

Detaljer, Förändring, Frustration, Kaos, Ledsen, Tårar

Ingenting blev som det skulle. Jag mådde fortfarande rätt dåligt och hade en tom dag – utan aktiviteter. Allting fungerade okej tills jag upptäckte att jag var utloggad från Spotify (system-återställde telefonen i går kväll). Min telefon fungerar inte alls som den ska. Jag försökte hur som helst ringa mina föräldrar angående lösenordet. Sedan brast det. En liten detalj. Allt bara rasar. Som ett korthus. Bara man rör någonting.

Jag hade tänkt ta mig till gymmet, men det uteblev. Mamma känner mig väl och hon hörde på min röst att det verkligen inte var läge för det. Som ni vet, så blir jag helt utmattad av så kallade ”tomma dagar”.

Impuls utan dåligt uppsåt

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos

Upprörd. På olika sätt. Så har jag känt mig. Instabil. Jag blev så arg att slog mig på låret, med mobilen i handen, inför andra. Sedan försvann jag ut i korridoren och grät, medan jag plikttroget gjorde klar uppgiften jag började på.

Jag känner mig rätt utmattad, fast jag bara jobbat halvdag, Som det så fint heter. Egentligen var det 2/3 av min arbetstid (om man räknar bort lunchen). Vi ska ju sköta instagram via telefonen, så jag var på väg att posta ett inlägg… Fast det gick åt helvete hela tiden. Flera gånger. Så jag fick en impuls. Jag hade tänkt kasta telefonen i väggen, men ångrade mig på en bråkdels sekund. Kvinnan, som jobbar mittemot mig (samma rum), duckade smått. Istället slog jag mig med telefonen i låret, hårt. Jag var bara så arg och irriterad. Helt okontrollerbart.

Det är svårt att visa sig skör och hantera smärtsamma känslor. Min avsikt är inte att folk ska vara rädda för mig och jag hoppas att det inte är så.

Tårar mot eskapism

Etiketter

Aggessivitet, Öga, Frustration, Ilska, Irritation, Kaos, Svart smink

Frustrerad irriterad, ilsken. Fast egentligen… Jag vet inte. Som blicken mot det man inte vill se.