Kategoriarkiv: Det som en gång var

Jag måste lära mig att vara ensam

10 fredag Feb 2017

Posted by in Det som en gång var, Känslomässigt kaos, Psykisk ohälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Nu kommer jag att skriva om någonting som är som en skräck för mig. Att vara ensam. Man måste prata om problem. Det tror jag på.

Om jag inte har någon agenda för dagen mår jag dåligt. Jag känner mig instängd. Ut i friska luften. Det behöver jag. Då känner man sig levande – inte skräckslagen. Vissa saker väljer jag att inte ta upp här. De är för privata, anser jag. Eller är det så? Kanske – kanske inte.

Ensamheten är ett hål utan botten. Man måste kravla upp därifrån.En önskan om man att inte hamna där. För gott. Både på gott och ont. Dagen – som den är. Acceptans. Lycka. Ångest. Livet – där jag är. Poeten. Skrik från detta hål. Att alltid behöva vara någonstans eller med någon. Att flänga mellan tunnelbana, pendeltåg och buss. Med mera. Nästa: T-centalen. Byte till…

Stockholm. Mitt hem. När jag blev 18 år kände jag mig trygg i innerstaden, närförorterna och förorterna. Jag flydde. För att slippa vara ensam. Bipolariteten. Ångesten. Självskadebeteendet. Ätstörningen. Alkoholen och missbruket.

Ett inlägg från mig till er

Annonser

När jag bodde i Södertälje…

21 söndag Aug 2016

Posted by in Det som en gång var, Känslomässigt kaos, Psykisk ohälsa

≈ 1 kommentar

Etiketter

… Gick jag på daglig verksamhet i Järna. När jag var på väg till Umbra åkte jag förbi där. Så här såg det ut vid busstationen…

Det gör fortfarande ont. Jag var svårt sjuk i depression och tvångssyndrom. Mina händer var såriga efter allt tvättande och mitt hår var bortslitet. Jag sov lite och åt inte. Jag ville dö.

Tur att jag kom förbi detta ♡

Rest in peace älskade, fantastiska farmor <3

09 tisdag Aug 2016

Posted by in Betydelsefullt, Det som en gång var, Känslomässigt kaos, Såkallade högtider, Tänkvärt, Tyck synd om mig, för jag är ensammast i världen!, Umgänge, Vackert

≈ 1 kommentar

Etiketter

(Farmor var min närmaste släkting förrutom familjen)

Över helgen och måndagen åkte jag till Gotland med familjen. Vi träffade släkten samt vänner till farmor och farfar. Begravningen ägde rum på lördagen. Efteråt var det begravningskaffe (jag läste upp ett brev till farmor) och middag med släkten senare.

Dagen efter var vi vid graven med släkten. Vi prydde den med ett hjärta i sten som mamma köpt, för att ha gravljus i. Det var dock så blåsigt att det inte gick att tända just då. Vi åkte och fikade efteråt och hade trevligt. Det blev våfflor, kaffe, saffranspvannkaka och matiga våfflor. It depends. Efteråt åkte vi i kusinskaran och spelade minigolf @ Kneippbyn. och tog en öl efter. Middagen intogs på Tofta Beach i form av pizza.

Den tredje var vi på Glassmagasinet vid Visby hamn. De har ca 100 glassorter. Sedan gick vi och kollade på medeltidsveckan som äger rum nu. Middag åt vi på Krysmyntagården med farfar. Efter det tog vi farväl av farfar för denna gång.

Gotlandsbåten var försenad, så jag kom hem kl 1 i natt.

Farmor! För mig kommer du alltid leva i mitt hjärta, vad som än händer.

Tack alla involverade! <3

Bakom skåpen…

01 fredag Apr 2016

Posted by in Det som en gång var, Musik, Tyck synd om mig, för jag är ensammast i världen!

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

När jag gick i nian , svartlkädd indeed, stod jag lutad mot elementet mellan två klungor av skåp. Min mp3-spelare sjöng ”HIM-Under the Rose”. Jag var ensam. Bakom mitt svarta hår doldes tårar som ville komma ut, men inte fick. 

Får jag presentera …

HIM – Under the Rose

Att önska sig själv glömska

05 tisdag Jan 2016

Posted by in Det som en gång var, Just another day, Psykisk ohälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

… När man kommer på sig själv med att söka på folk på facebook från det förflutna. Som får en att försvinna långt, långt bort. Som fick en att känna sig så liten. Well, som fick en att vilja dö.

Nej, nej, nej Yolanda… Glöm det förflutna! Du mår bättre då! Men hur jävla lätt är det? Tänk att liksom känna sig som någon, som jag gör nu. Som jag aldrig har fått göra i hela mitt liv.

Men jag måste glömma…

Jag när min OCD var på väg till helvetet

02 tisdag Sep 2014

Posted by in Det som en gång var, Psykisk ohälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Nyss tittade jag genom min statistik. Jag såg att någon hade varit inne på ett inlägg jag skrivit för ungefär två år sedan. Det innehåller en bild som jag har tagit i spegeln för att visa en ny Thåström-tröja. I bakgrunden ser man delar av min första lägenhet på Södermalm i Stockholm. Det fick mig att tänka tillbaka. Jag kommer nog ihåg under vilka omständigheter den här bilden togs. Min OCD (obsessive compulsive disorder, tvångssyndrom) höll på att gå utför. Hade mössa på mig på bilden. Jag tror att jag hade ryckt ut en del hår (trikotillomani). Säkert ögonbrynen också. 

Bilden: https://mittprivatakrig.wordpress.com/2012/09/04/t-shirt-thastrom-bevapna-dig-med-vingar/

Well…

Ett år har gått

15 lördag Feb 2014

Posted by in Det som en gång var, Något bra, Psykisk ohälsa

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

För ett år sedan blev jag inlagd på psyk, för att vara där i nästan två månader. Det var nog min räddning. Jag hade bott på ett LSS-boende i 2 månader, där jag blev ännu mer förstörd än jag redan var. Mina föräldrar kom och hämtade mig där mitt i min misär, körde in mig till avdelningen. Djup depression och otroligt svårt tvångssyndrom hade jag.

I dag har jag inte alls lika mycket tvång. Jag är någorlunda fri från det. Det är ändå otroligt att det har hänt så mycket på ett år. Tidigare i dag exponerade jag mig för ett av mina tvång som jag fortfarande har kvar. Vet ni vad – jag klarade det! Jag ska kämpa vidare.