Misshandel 2019-01-12, kort om tiden efter min väns sjävmord 2018-12-19

Etiketter

Frösunda, Frösunda omsorg AB, LSS, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misshandel, Panik, Panikångest, Polis, Sexuella trakasserier, Sorg, Trakasserier

När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.

Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.

Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.

Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.

Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.

Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.

 

A circle of recovery, besides everything red

Etiketter

Ångest, Återhämtning, Escape, Fly, flykt, Kropp, Oro, PTSD, Recovery, Sömnproblem, Själ, Trauma

Jag känner bara att min kropp, hjärnan inkluderat, skriker efter vila…

 

Som i en dvala 

djupa andetag mot kaffefläckiga lakan

hjärtat bultar

för man vet inte 

hjärnans aktivitet

minnen spårlöst borta

koppling till den fysiska 

mot metall, tång

gatulyktorna blinkar rött

precis som faktumet

att de rosa ögonfransarna, kompakta

stirrar tomt 

mot droppar av 

svart, svart, svart…

Där du simmar i skuld, där vitt blir svart

Etiketter

Dikt, Dikter, Lyrik, Lyyrik, Trauma

i det sammetsrosa hörnet

bakom gråtens balkong

där du ser parken

som att drunkna

i känslornas vakuum 

där man låtsas grått

baren där du fanns i vimlet

där ditt öga vått, blått

vem vet, där dina ögonfransar

mosar ner din skuld

precis då 

den sönderkrafsade porten

stängs, då kolet ritar dåtid

 

Där eskapismen tog vid

Etiketter

Dikter, Lyrik, Poesi

Din genomskinliga skugga

som gatan upp, ner mot mörkret

precis som fotsteg på bakgården

då vi var ett, som om det aldrig fanns

din existens, var är den?

ett sorgligt frågetecken, gråa noter

om det ens hände, blodet rann

som en tickande bomb, skör

blott ett skal kvar, glasskärvan 

fimpar mot handleden

pikant doft av flyktsoda

golvet, dimman

eskapismen 

där vi försvann

 

Blogglista: ”Fem en fredag” (det är torsdag?)

Etiketter

covid-19, covid-test, Höst, Sol, Sommar, Sommar 2020

Vi kör på en sommarlista. Sätt på dig solglasögonen och läs!

Hur spenderade du somrarna som barn?

På stranden. Eller med att spela fotboll, innebandy, basket med pappa, J, Ph och grannen. Åh, båten med familjen när vi hade båt.

Hur spenderar du sommaren i år?

Praktik och lite annat. (jag tänker inte rada upp saker här, för jag bli stressad om det inte blir av då.

Vad skulle du vilja göra i år men som inte går?

Gå till affären, haha. Jag är fast hemma tills svaret på mitt förbannade covid-test kommer tillbaka. Jag vill ha glass eller nått

Vilken är favoritsysslan på sommaren?

Bada, helt klart. Jag ogillar att sola och är dessutom ljuskänslig. Ge mig HÖST!

När brukar du ta första doppet?

Olika, men som tidigast i april/maj. När jag var yngre. Men oftast i juni nu för tiden.

 

Gillade du den här listan? Vill du själv svara på frågorna eller se andras svar? Listan hittar du här och kolla i kommentarsfältet där för att hitta andras svar!

10 sanningar om mig – del 2

Etiketter

10 sanningar, Blogglista, Sanningar

1.  Jag har haft ett alkoholmissbruk, men har inte druckit alkohol på ungefär 5 år nu.
2. Jag har varit på 3-4 Thåström-signeringar och sett honom live ca 10 ggr
3. Periodvis har jag haft över 20 te/kaffe-muggar, fast jag bor ensam. Lite av en besatthet kanske.
4. Jag samlade på gris-föremål när jag var yngre. En av dem heter Hompabompa.
5. Under min skoltid har jag fått utstå mobbing, trakasserier och utfrysning
6. Jag tycker att det är tråkigt med växter och odling
7. Jag gillar att lära mig saker, men helst lära mig själv utan någon inblandning från andra. Då känner jag mig stressad.
8. Mitt lokalsinne är dåligt.
9. Jag har svårt att lita på andra
10. ”Svart kaffe” är smakar illa

Student 2010: En verklig mardröm

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk

Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.

Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.

Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli.  Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.

Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.

Tårarnas fragment, då ångest var rött

Etiketter

Dikt, Dikter, Fragment, Lyrik, Minnen, Poesi

Din ångest

mot min

glaskärvor mot

skärrade droppar av blod

känslor äter upp min jordglob

gnistrande frustration

iskalla tårar mot silvriga kinder

 som varma

men förlorar existens

färglösa hårtestar

klistrar mot

mascaradränkta ögon

där din blick refekteras

bara tomhet

svart

som vinröd kol

Sanningen bakom mina frustrationsutbrott

Etiketter

Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott

När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.

Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.

Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.

Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.

Knuten

Etiketter

Ångest, Borderline, Depressivitet, dissociation, PTSD, Trauma

En bild

en nytagen, som mot glas

det såkallade hotet

mot spegeln

så som du såg ut

i mina minnen

speglar ett trauma

mot glas

reflekterar i min kamera

den jag kunde ha blivit