Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , ,

Medan fåglarna kvittrar i din enkelspåriga hjärna, så funderar jag på: Bara för att solen skiner, förändras ingenting – egentligen.

Människor verkar överlyckliga över att det har varit så ”fint väder” under dagen. Absolut, stämningen går upp. Fast jag har inte direkt samma definition av ”fint väder”. Dock köper jag att måendet påverkas av vädret, även om jag stör mig något enormt på folk som skyller ens mående på att man har varit ute i solen för lite eller likande.

Det är något smått falskt lycka att jubla över vädret, fast själen gråter. Det här med att solen är framme, sticker mig i ögonen – bokstavligt och bildligt. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag ser knappt något när solen är framme. I stort sett alla mina solglasögon går sönder, för att jag är så klumpig – ingen underdrift. En sommar hade jag sönder 8 stycken på en sommar. Sedan kan det störa mig att sol ofta ska förknippas med lycka. Varför?

Själv gillar jag, som nog är nämnt tidigare, när det är ganska svalt ute. Minusgrader är ok, men inte idealt. Fast det finns saker som är positivt med att det är lite varmare, som att händerna inte är torra. Man märker väl att det är för varmt när alla pengar går till kalla drycker, självplockssallad och glass. Sedan att priserna på vattenmelon skjuter i höjden. Skämt åsido, även om det är sant.

Vilket är ditt ideala väder?

Förresten: Anledningen till apelsin i rubriken är författaren Elsa Beskow’s barnbok ”Solägget” (1932)