Etiketter

, , , , , ,

Tunnel, avfart

När taxametern slagits på

Försvinner allt i regnet utan spår

Och som en viskning

Ser vi syner nu igen

Det här är nåt som inte ens har hänt

~ Kent (1997) ~

Jag älskar den här låten, 747. Den är lugn, överslätad panik. Krossat glas, med lugn blick – över världen.

Snurrar runt. Mellan gator och torg. Torkar invärtes tårar. Rent bildligt, men ändå så äkta. Tydligt, som nagellack mot krossat glas.

Tankarna vill inte tystna. Fast det gör de aldrig någonsin, känns det som. Lugnar dina tankar ned sig? I vilka situationer? Min hjärna borde ha exploderat för länge sedan. Rätt häftigt, egentligen, att så mycket skit får plats på så lite yta. Kan tyckas udda. Fast vanligt. Eller något åt det hållet.

Jag funderar, som vanligt, på att det är fredag. Hur jag ska lägga upp den. Det finns saker som är planerade, men ni vet – min vanliga oro.

Ibland vill jag bara misshandla sönder mina tankar – bara så att de någon gång håller käften. Skämt åsido…