Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Huvudet och kroppen snurrar runt, som en förvirrad piruett, av värk. Blodet mot en gråtande kropp, genom kroppen. Dag 3 på värkens cykel, som folk inte verkar kunna prata om. Tystnaden, äcklet, oron, faktumet, okunskapen.

I natt sov jag inte så bra och jag tror jag vet varför. Jag tog min kvällsmedicin tre timmar för sent, för att jag glömde. Eller… Jag var inte hemma går när jag brukar ta den. Oftast brukar personalen påminna mig, men nu glömde jag att ta den i tid. Det är väl därför det är viktigt med kvällsrutiner för mig, så man upptäcker om man missat någonting. Senast jag glömde kvällsmedicinen helt sov jag nästan ingenting, var ganska manisk under dagen för att kort därpå samma dag få självmordstankar. Medicinen är livsviktig för mig. Inte alla jag tar, men ett par stycken.

För att återkomma till den korta ingressen. Våga prata om mens! Du som inte har mens – fråga istället för att döma ut. Jag förstår inte vad som är så skamligt – hälften av jordens befolkning, cirka, har det. I stort sett vare månad. Nu tänker kanske nu att jag kanske sov dåligt för att jag har mens just nu. Jag förstår att ni tänker det, men jag oftast sova bättre då. För att man är mer trött. Detta varierar förstås från kvinna till kvinna.