Etiketter

Jag är trött på att benämna inlägg som något i typ med emotional disaster…

Tystnaden skrämmer mig… Likaså världen.

Jag mår inte så bra. Alls. Det känns som bomber släpps när trauman kommer till ytan. Det ska de ju, men känslorna som kommer till följd av det är smärta och skuld. Jag vill gråta, men kan inte. Istället skriker jag inombords… Ut i tystnadens stilla eko.