30 lördag Nov 2019
Posted in Hälsa
Som jag berättade i förra inlägget gjorde jag illa foten. Jag trampade väldigt snett med höger fot… Det brukar ju vara vänster annars. Det blev ju en rejäl stukning… Jag har nästan inte gått ut sedan onsdag och nu är det lördag.
Det enda positiva med detta är att jag inte är lika fokuserad på den psykiska smärtan, även om den fortfarande är omtumlande. Eller så blir den psykiska smärtan mer omfattande. Jag vet inte
26 tisdag Nov 2019
Posted in Känslomässigt kaos
Etiketter
Jag hade en skitdag i går och ansiktet vibrerande, som det alltid gör när jag blir för stressad. Så var det i morse med och nästan framme vid praktiken trampade jag snett och ramlade typ mitt i vägen. Jag fick hjälp ända fram. Väl inne trampade jag snett igen och det gjorde ont som fan…
Hela eftermiddagen spenderade jag på närakuten, Rosenlund, med mamma
20 onsdag Nov 2019
Posted in Just another day, Känslomässigt kaos, Umgänge
16 lördag Nov 2019
Posted in What I'm wearing
11 måndag Nov 2019
Posted in Habilitering
Udda rubrik… Jag vet! Men… I torsdags fick jag reda på att jag har fått praktik! Äntligen. Jag trodde knappt att det skulle hända igen. Ni som känner mig vet att jag har kämpat i 2,5 år nu med att hitta praktik. Så jag är glad för det!
På eftermiddagen var jag hos psykologen och vi fortsatte att gräva i öppna sår. Jag har fått ut mycket av vår kontakt hittills.
Jag sitter hemma nu och pumpar Thåström <3
09 lördag Nov 2019
Posted in Just another day, Umgänge
I dag bjöd jag över hela familjen på kladdkaka, eftersom det är Fars dag i morgon. Pappa ska ju hälsa på sin pappa i morgon, så vi firade i dag. Kladdkakan med mörk chokladkross blev en succé, som tur var. Kaffe är ju ett givet koncept. Helst med någon av Oatly´s havredrycker som är anpassade för att ha i kaffet.
Efter mycket förberedande och en lyckad sammankomst har jag mest tagit det lugnt.
Vi hörs
09 lördag Nov 2019
Posted in Betydelsefullt, Umgänge
04 måndag Nov 2019
Posted in Känslomässigt kaos, Psykisk ohälsa
Etiketter
Jag är trött på att benämna inlägg som något i typ med emotional disaster…
Tystnaden skrämmer mig… Likaså världen.
Jag mår inte så bra. Alls. Det känns som bomber släpps när trauman kommer till ytan. Det ska de ju, men känslorna som kommer till följd av det är smärta och skuld. Jag vill gråta, men kan inte. Istället skriker jag inombords… Ut i tystnadens stilla eko.
