Etiketter

,

På vägen hem från Hagabergs folkhögskola nu i eftermiddag dog min telefons batteri. Då fick jag kämpa mig hem på tunnelbana och buss på grund av perceptionsstörningar. När någon/några pratar i kollektivtrafiken gör jag en massa grimaser, blundar och har ångest. Jag blir helt enkelt så himla stressad. Det är lättare att åka tillsammans med någon – då skiftar jag fokus på något sätt. Trots att jag har mina hörlurar i så känns det som att någon sliter av mitt hår (fast någon pratar med någon).

 

Annonser