Etiketter

Rimfrostiga nypor av solens baksida tränger in genom de askgrå persiennerna. Den fårade och märkta tiggaren sitter med sin frusna kropp mot den bedjande asfalten. Hans ansikte blänker av frustrationens tårar. Framför honom står en halvtrasig Pressbyrån-mugg med endast några grådaskiga kronor i. Var dag är densamma. På gatan passerar människorna, stirrande och utan ögon, förbi honom. Några enstaka lämnar eventuellt någonting i hans slitna mugg. Han orkar inte med folkets ögonlösa blickar, så han reser sig upp med sitt sista uns av ork.

Han tar sin förlöjligade, vemodiga, trasiga mugg och vandrar med tunga steg ut från stan. Solens tröstande strålar omger honom, som ett svar på hjälp i sin hjärteskärande ensamhet.