Dikt: Hur en dag kan börja formas

Etiketter

Dikter

Solens frostvita strålar mot de betydelselösa höghusen.
Ångestladdade händer söker trygghet mot den varma kaffekoppen, vars innehåll börjar svalna.
Ur de uttrycksfulla, rödmålade läpparna kommer skammens rök, som beblandas med gryningens luft.
Bakom svartmålade ögon nalkas tårar.
En ny dag börjar ta form.

Alldeles nyligen

Etiketter

Rödhårig, Solglasögon

På väg.

Somewhere.

”Är du lycklig nu?” – Kent (ur: Innan Allting Tar Slut)

Vad fan ska man säga (liksom!) ?

Etiketter

Kaos

Jag har det rörigt just nu. Inte bor jag i min gamla lägenhet på Södermalm i Stockholm och inte bor jag på LSS-boendet jag tillbringade en kort tid på. Jag är inlagd och har alla saker hos mina föräldrar (och lite här förstås).

Det är inte lätt när det är svårt, haha.

Målning på arbetsterapi

Etiketter

Målning

Nu när jag är inlagd på psykiatrisk slutenvård får jag gå på arbetsterapi några gånger i  veckan individuellt. Här är en målning jag gjort. Temat är nu  de fyra årstiderna. Kan ni gissa vilken årstid detta är?

För cool för att ens nämna! (obs: IRONI)

Etiketter

Blå hoodtröja, Blond, Cooling?, Rött läppglans

Vilken jävla cooling! Eller hur?! Hihi. (hittade denna bild på min iPod touch nyss)

Inköp och hårfärgning

Etiketter

Rödhårig, Regnbågsskimrande jeans

Turbulens, förbättring och destruktivitet

Etiketter

Ångest, Borderline, Humörsvängningar, OCD (obcessive-compulsive disorder)

Jag börjar vakna ur depressionen lite nu, tror jag bestämt. Nu är jag lite mer mitt vanliga jag (vad fan det nu är?!). Mitt humör är svängingt, på gott och ont. Jag kan skratta och gråta. Min OCD finns alltid med mig, men jag fastnar inte i olika moment lika mycket längre. Tyvärr tar mina destruktiva tankar över väldigt mycket ibland. Hindrar mig. På något sätt. Whatever.

Flytt

Etiketter

Familjen, Hopp, Kaos, LSS-boende

I dag har jag varit inlagd i en månad på en psykiatrisk avdelning. I morgon ska alla saker ut från min lägenhet på LSS-boendet jag bodde på ett tag, fast under den perioden bloggade jag knappt alls. Mina älskade föräldrar hjälper mig att packa ihop allt. Fanns inga ord, inga ord som kunde beskriva hur dåligt jag mådde där. Jag ville inte leva, men nu finns det hopp. 

Medicinering, självhjälp, nytt boende och besök.

Etiketter

Ångest, OCD (obcessive-compulsive disorder), OCD-förbundet

Jag har ångest. Känner mig smutsig. Smutsig av tvångstankar. Jävla smuts. Jävla, helvetes förbannade hjärna. Det är inte jag, det är mitt tvångssyndrom. Det ska man försöka intala sig själv, enligt en självhjälpsmanual som finns på ocd-förbundets hemsida. Jag försöker intala mig det. DET ÄR ”BARA” MITT FÖRBANNADE, JÄVLA TVÅNGSSYNDROM!

Annars då?

Jag fick besök av Johanna i tisdags och av Ylle igår. Så himla trevligt! <3

Jag har blivit beviljad ett gruppboende. De håller på att leta efter ett som kan passa mig. Vi får väl se hur det går. Jag är för närvarande kvar på avdelningen och har snart varit här i fyra veckor. I snart fyra veckor har jag gått på en medicin som heter anafranil. Medicinering var absolut nödvändigt tycker både överläkaren på avdelningen och min läkare i öppenvården. Denna medicin har jag gått på tidigare och har då fått mycket biverkningar, men det har gått mycket bättre denna gång. Jag får dessutom lugnande medicin tre gånger om dagen och även vid behov. Det är det som är nytt. Nu har jag nämnt lite, men ni får inte veta allt. Inte just nu.

Hoppas att ni har det bättre än jag.