Etiketter

, , , , , , ,

Jag sov uselt i natt, trots sömnmedicin. Efter en himla massa velande om jag ens orkade gå och lägga mig tog jag en sömntablett ungefär vid 2-tiden på natten. Försökte att hålla ögonen stängda och lyssnade på Thåströms platta ”Skebokvarnsvägen 209”, kämpade mot tvångstankarna. Gång på gång vaknade jag under natten, trots medicinen. Så brukar det inte bli. Ångesten måste ha varit väldigt hög.

Klockan var 8 när mina väckarklockor ringde och även min boendestödjare. Hon brukar ringa mig när jag ska på möten som är på förmiddagen, eftersom jag tycker att det är lättare att vakna till om man pratar med någon. Dessutom, när det kommer till väckarklockor, så snoozar jag för länge och då blir det stressigt.

Första mötet var med min sjukgymnast. Det gick bra. Vi gjorde en visualiseringsövning som innebär att man ska tänka på ett ställe dit man kan tänka på när det blir stressigt, i det här fallet ett träd. Varför ett träd då? Anledningen är just det faktum att träd har sina rötter i jorden. Det är meningen att trädet ska vara en symbol för stabilitet. Trädet som man tänker sig ska finnas i en trädgård, som man kommer fram till genom att gå på en stig. På vägen till trädet finner man en rosenbuske. Där finns också en lapp med ett budskap, som man alltså ska komma på själv. Det budskapet jag tänkte på första gången vi gjorde övningen (idag var andra gången) var ett citat ur ”Låt Dom Regna” med Thåström.

”Imorrn blir det bättre
Imorrn blir det bra
Imorrn när du vaknar
har du regnat klart…”

Meningen med övningen är att man ska kunna få fram en bild av den här platsen i huvudet och att den här bilden eventuellt kan kan lugna ner en när man blir stressad, genom övning förstås. Jag vet inte om det här kan hjälpa mig, men jag ska ge det ett försök.

Dagens andra möte var med min DBT-terapeut. Vi pratade om de senaste dagarnas ångest och tvångstankar, samt hur vi ska gå vidare. Hon tycker att vi tar för små steg fram, så nu har jag fått fler uppgifter samtidigt. Jag ska försöka anstränga mig lite mer nu hade jag tänkt mig.

Det tredje mötet idag var på MISA. Vi diskuterade mitt mående samt min stress över saker som jag ska göra hemma och kom överens om att jag framöver ska göra uppgifterna där, exempelvis att skriva instuderingsfrågor till studiebesök. Sedan pratade vi om studiebesöket igår och framtida praktik. Efter mötet kände jag mig hoppfull, på något sätt.