Jag känner mig väldigt seg efter ha gått och lagt mig sent i natt. Det verkar vara helt omöjligt att gå och lägga sig i tid – och dessutom ta sig till sängen. Med alla tvång och upphakningar jag jämt får, antar jag att jag får använda som förklaring.

Trots tröttheten kan jag inte gå och lägga mig. Jag väntar på att en kompis ska höra av sig. Vi ska ses i morgon, men jag vet inte vilken tid. Problemet ligger hos mig. Acceptans, acceptans, acceptans. Det här är förmodligen något jag kommer att tvingas leva med hela livet, så jag får väl helt enkelt lära mig ett sätt att hantera det (utan att behöva må skit).

/Y,