Etiketter

, , , , ,

Igår var mitt dåliga mående ett faktum. Jag hade känt mig nedstämd hela dagen. I stort sett det enda jag gjorde var att stirra ut i tomheten. Fram mot kvällen blev detta till en stor frustration – det blev en del utbrott från min sida. Jag kände mig så ensam och frustrerad, trots att jag var hos familjen. Jag grät, men ingen noterade det. Det blev ångest, sparkar i möber och väggar – ja, helt enkelt kaos. Jag bråkade mest med mamma. De tvingade mig i princip att åka hem. Jag inser nu i skrivandets stund att det kanske var lika bra, fast de bör egentligen ha väntat tills jag hade lugnat ner mig. Jag var kapabel till nästan vad som helst just då. De destruktiva tankarna snurrade i huvudet.

När jag mot alla odds kom hem tog jag en kalldusch och tog två sobril. Det kändes inte som om jag blev kall nog. Ångesten var för hög. Lite senare satt jag med en tekopp på sängen. Jag lyssnade på ”Evanescence – Anywhere” flera gånger. Det är det sista jag gjorde. Jag somnade med morgonrocken på av utmattning och vaknade upp strax efter 4. Klockan var efter 10 när jag gick upp. Mamma hade ringt och ville ses i stan. Jag gick med på det. Hon kommer om en stund.

/Y,