Gårdagens chokladkladdmuffinsbak.

Igår innan jag gick på halloweenfest bakade jag chokladkladdmuffins till en mindre tacksam familj som bara blir sur när man vill baka något. Vad gör jag för fel egentligen? Jag är trött på tårar.

 

 

Vad tycker ni? :)

/Y,

Annonser

Halloweenfest igår.

En ren impuls . En av B:s kompisar hade fest, så dit gick vi – hon, jag och hennes kille.

Så här såg jag ut:

Sminket…

Ostkväll med Y.

Här kommer lite bilder från igår när jag och Y hade ostkväll, hihi.

Fan!

När jag skulle gå genom dörren till trapphuset idag fastnade mina hörlurar. De gick av! Jävla fucking skit! Köpte dem för en vecka sen…

Nåja. Jag har inte tänkt så mycket på det i alla fall, utan har vilat hela eftermiddagen efter att ha varit på DBT-grupperapi. Jag sov inte så länge inatt, så idag känner jag mig lite zombie-aktig. Jag pratade i telefon med Y nyss också, hihi. <3

Intressant inlägg – nja.

/Y,

 

 

En dag, bara.

Detta var till en början en händelselös dag. Slappande framför Friends med en kopp te. Sedan ringde en kompis och ville ses. Min första tanke var att det skulle bli jobbigt as hell, men det var okej när vi väl sågs. Kolla i affärer (jobbigt, men det var bara en stund) och Desperate Housewives blev det. Coca Cola och donuts till lunch, hihi.

Jag höll på att bryta ihop precis när jag skulle åka. Min mobil hade knappt några batterier, så jag laddade den lite snabbt – sedan kraschade den, så att jag var tvungen att starta om den. Precis när jag skulle åka, suck. Sedan skulle jag packa ihop mina saker som jag skulle ha med mig. Jag hatar sådant! Det värsta var att jag blev helt förstörd när jag skulle gå. Tvånget blir bara värre när jag är stressad. Jag ringde Y och när vi pratade började jag gråta. Hon hjälpte mig lite att komma ur lägenheten – via telefon. Hon är bäst. Då kom jag till och med lite tidigare än min kompis dit jag skulle möta henne.

När jag var på väg hem hade jag ångest – mycket ångest. En tablett. Nu är det lite bättre.

/Y,

Impulser, impulser, impulser.

Etiketter

Aggressivitet, Frustration, Irritation

Gårdagens impulskontroll var rätt kass som ni kanske märkte, haha. Jag hann med en jävla massa kan jag säga! Dammsuga, diska, handla i tre olika mataffärer, boka Thåström-biljett, läsa en hel bok, gå till sjukgymnasten, laga vettig mat (i alla fall lunchen), baka cupcakes, en promenad, en dikt… Ja, totalt överaktiv jämfört med annars.

Idag kände jag mig väldigt tom ända fram tills jag skulle träffa min DBT-terapeut. Då kände jag mig bara arg, frustrerad och irritabel. Humöret var uppskruvat. Efter mötet blev jag väldigt uppskruvad och rastlös och bestämde mig för att träffa en kille som har jagat mig ett tag, typ.

Nåja, vi träffade i två timmar. Vi hade mycket att prata om och det kändes inte alls stelt, som jag först hade trott när jag tidigare hade funderat på att träffa honom. Det var samma kille som jag skrev om i söndags förresten. Det är väldigt sällan jag känner mig bekväm med människor jag kanppt känner. Vi hade träffats en gång innan på en fest hemma hos honom.

Just nu känner jag mig lite frustrerad, som tidigare. Ingen direkt anledning.

/Y,

Höstpromenad och cupcakesbak!

 

 

 

Jag bestämde mig för en promenad i höstvädret. Det blev även lite diktskrivande (se föregående inlägg) och lite inhandlande av mat.

Jag fick världens impuls, så när klockan började närma sig 21 gick jag ner till affären och handlade saker så att jag kunde baka cupcakes.

Mitt humör är lite konstigt idag, lite uppskruvat…

/Y,

Dikt: Att fly.

Etiketter

Dikter

Drömmen som sprack,
krossades då du drack,
från allting du stack,
bakom din rygg hördes snack.

Ett löv håller du i handen,
dina tankar rinner ut i sanden,
ditt psyke är bräckligt,
scenariot som spelas i ditt huvud är förskräckligt.

Din enda vän är din katt,
utan honom får du fnatt,
du känner dig alldeles matt,
suckar och sätter på dig din svarta hatt.

Du ska ge dig av långt bort,
tänker att lyckan är kort,
ditt tåg avgår om en kvart,
allt du ser är svart.

/Y,

En dag som hittills kan beskrivas som helt okej.

Idag var jag hos sjukgymnasten. Det gick helt okej, till och med ganska bra. Jag var trött på morgonen och när jag var där. Nu är det lite bättre, tror jag.

Innan jag åkte hem handlade jag mat. Jag köpte quinoa, som jag inte har ätit på länge. Till lunch blev det då en quinoasallad med tofu. Det kändes bra att äta något som jag inte har ätit på ett tag. Efter lunchen drack jag jasminte och där står jag och trampar nu – med uppdrucket te och myskläder på. Senare tänkte jag ta en promenad. Smör och ost måste inhandlas.

Hoppas att inte ångesten kommer och knackar på min dörr, så att jag kommer ut och får den friska luft jag behöver sedan.

/Y,

Jag känner mig helt förstörd.

Etiketter

Ångest

Det är så otroligt jobbigt med nya människor.

Idag skulle jag ha träffat en kille som verkar gilla mig, men jag vet inte om jag gillar honom. Förslaget att vi skulle ses kom väldigt impulsivt från min sida strax efter midnatt. När jag skulle åka ifrån familjen för att träffa honom började jag gråta och kunde inte sluta. Jag pratade lite med mamma och pappa om det. Om allt som var jobbigt med att träffa honom. Sedan bestod hela tågresan av beslutsångest – ska jag träffa honom eller ska jag inte göra det?

Jag funderade hela tågresan. Det fanns båda fördelar och nackdelar med båda valen. Den största nackdelen med att träffa honom skulle vara att jag mådde ännu sämre. En fördel skulle dock vara att jag kunde ha tagit chansen att utmana en av de saker jag tycker är jobbiga – att träffa människor som jag knappt känner (speciellt killar). De tycks alltid vara ute efter något, men tyvärr så var den största nackdelen med att inte träffa honom skam/skuldkänslorna (detr var ju faktiskt min idé). Fördelen med att inte träffa honom skulle förvisso vara att jag faktiskt skulle ha en chans att validera (bekräfta) mitt mående, vilket är något man har chans att öva på i DBT. Så frågan blev (när jag nu tänker tillbaka): Ska jag ta den chansen?

Mitt val blev att inte göra det. Det kändes väldigt jobbigt redan då – innan. Jag hade bara ångest, ångest, ångest. Inte ens när tåget hade kommit halvvägs in till stan hade jag slutat gråta. Sedan sa jag att inte orkar ses, för att jag inte mår så bra. Då kände jag mig som en hemsk människa.

Nu känns det lite bättre.

/Y,