Etiketter

Den här dagen var väldigt trögstartad, men strax efter 12 åkte jag iväg och mötte pappa – vi skulle se om jag kunde lämna in min mobil. Just nu är det inget fel på den, men det kommer lite då och då. Det slutade med att vi skippade det. Efter ett tag skjutsade han mig till Solna station, så att det gick snabbt att ta sig in till stan med pendeltåget – jag skulle möta T för en fika. Wayne’s Coffee blev det. En kopp te och en chokladbiscotti. Egentligen bör jag ha tagit något mer matigt, men jag har knappt råd att äta ute – så jag skippade det. Det är mitt eget jävla fel att jag har slarvat med pengarna. Innan jag mötte pappa hade jag i alla fall druckit en drickyoghurt – det är ju något i alla fall. Jag får dåligt samvete för att jag inte sköter maten, men nu när jag har kommit hem till familjen (efter att jag träffade T) så åt vi middag. Pasta, keso, tomat- och mozarellasallad samt baguette.

När vi skulle åka från stan insåg vi att vi skulle åt samma håll. T sa att hon skulle träffa några kompisar och frågade om jag ville följa med. Jag varken ville eller orkade, så jag var lite undvikande först. Men sedan precis när hon skulle kliva av tåget (och jag skulle åka vidare) frågade hon igen om jag skulle med. Jag minns inte exakt vad jag sa, men att vi ses på måndag. Hon ska ha någon slags avskedskväll hemma hos sig, sedan bär det iväg till Kina för hennes del – i 10 månader! Jag kommer att sakna henne.

När jag kom till familjen höll pappa på att spela flera låtar som jag tycker är väldigt sorgliga i sig. Många barndomsminnen och liknande, eller så är det bara musiken – och allt vad det innebär. Jag kunde inte sluta gråta på ett tag. Han gjorde en kopp te och salta kex med ost till mig. Min pappa är bäst. Men jag hade verkligen ångest över det där med T – att jag inte följde med. Det är sådant här vi övar på i DBT, just att säga ifrån – därför bör det ju kännas bra när jag för en gångs skull klarar av det. Istället får jag ångest så att det skriker om det. Jag trodde verkligen att det skulle kännas rätt, men än en gång blev jag besviken på min känslomässiga reaktion.

/Y,