”En komikers uppväxt” (1992)

Detta är en roman av Jonas Gardell. Sorglig, hoppgivande, verklighetsförankrad.

Juha Lindström är bokens huvudperson. Boken skildrar hans liv när han går i sjätte klass samt med tillbakablickar på åren då han var yngre. Emellanåt får man några glimtar av Juhas vuxna liv, då han tittar tillbaka på vad som hände det där sjätte året. Jenny – hans trogne vän och publik. Thomas – hans största dilemma. Boken präglas av Juhas vilja att bli älskad, i det här fallet: avancera i popularitet i klassen. Men för att göra det får han betala ett pris. Ett dyrt pris, som kommer att förfölja honom för resten av livet.

Detta är en djup bok som inte lämnar någon oberörd. Thomas ångest, ständiga ensamhet och tystnad. Jennys konstanta inställsamhet och desperation. Juhas gränser som saknar existens. Hur långt kan man gå för att bli älskad, för att förtjäna den där fjärde platsen? Den här historien handlar om maktkampen i Sävbyholmsskolan – i klass 6E – som kan gå hur långt som helst.

/Y,

De där dagarna …

… Då du bara vill sjunka genom jorden och aldrig mer komma upp igen.

… Då du känner att du inte har åstadkommit någonting, även om dina nära och kära försöker övertyga dig om motsatsen.

… Då självmords- och självskadescenarion spelas upp likt en film i ditt huvud, mer eller mindre som ett bakgrundsbrus.

Då du önskar att livet vore slut.

Kära du, håll ut – blunda och ta ett djupt andetag.
Ta flera.
Andas in, andas ut
och hoppas på att verkligheten ska vara mer skonsam när du åter öppnar dina ögon
och möter den.

Våga fortsätta hoppas på ett liv värt att leva!

 

/Y,

Jag och Jårdan!

Puss på grodan, som uppenbarligen har fått ett namn. Tack M för förslaget! Haha, hoppas att Jårdan inte blir en prins nu då – vill ju ha kvar honom precis som han är! ;)

 

 

/Y,

Less på allt!

Just nu är jag så otroligt jävla trött på allt. Jag är så trött på mina reaktioner på saker och ting. En kompis ringde för ett tag sedan och frågade om jag ville komma till Popaganda, för att hon vet att jag gillar Säkert! som skulle spela där – om 1 timme! Som vanligt blir jag galet stressad, som jag alltid blir när folk ringer spontant och vill ses. Det är ju jättekul att hon frågade, men min reaktion var ju som vanligt väldigt ångestladdad. Jag började till och med gråta. Snacka om överkänslig! Typiskt aspergers syndrom.

När jag gick hem efter en liten tur på stan (hämtade ut melatonin på apoteket) blev jag så deppig att jag kände för att trycka i mig massor med glass, så jag köpte det. Haha, det brukar ju kännas bra att äta glass när man är deppig – så jag körde på det. Men nu måste jag äta middag först, annars kommer min matstruktur att gå helt åt helvete. Nu ska vi se om jag får i mig något, ty jag har haft rätt mycket matångest de senaste timmarna. ”Fanfanfan” –  Käraste Thåström.

Jag skrev förresten lite när jag satt i Vitabergsparken efter tentavaktspasset, som jag tänker lägga upp här. Men först ska jag som sagt äta middag!

/Y,

Väckarklocksångest.

Jag avskyr att behöva ställa min väckarklocka, vilket jag har behövt göra varje dag hela den här veckan – och även idag. Det är så tycker tvång kring det. Jag tror inte att jag ska komma upp, så jag ställer alltid två stycken. Dessutom behöver jag kontrollera att de är på hur många gånger som helst. Alarmvolymen, tiden och signalen. Helvete. Hur ska jag någonsin kunna slappna av och leva normalt om det är så här hela tiden? Suck …

Nu dricker jag varm mjölk med honung i hopp om att bli lite lugnare. Jag bör gå och lägga mig snart – ska upp 8:00 imorgon för att hinna till jobbet. Sedan måste jag ordna någon slags lunch innan jag åker.

Tack för alla kommentarer, de uppskattas verkligen!

/Y,

 

Mr Beans semester.

Den filmen har jag kollat på med mina föräldrar ikväll, haha. Love it!

 

 

Jodå, det är trevligt med komedier – bara de inte handlar handlar uteslutande om kärlek. Då riskerar jag att bli väldigt uttråkad, ty de slutar då ofta på liknande sätt.

Förövrigt så har detta varit en helt okej dag – till och med bra. En del ångest, men det tänker jag låta gå.

 

/Y,

 

SCÄ-möte och sedan fika med K.

 

 

Jag fick gå upp tidigt imorse. Som vanligt kunde jag inte slappna av förrän klockan var närmare 1:30, fast jag mycket väl visste om att jag skulle upp kl 8:30. När jag vaknade var jag trött, men var ändå tvungen att gå upp i sängen – jag skulle på möte med min kontaktperson på SCÄ. Det gick helt okej, antar jag. Vi pratade om lite allt möjligt. Om maten och annat som är jobbigt. Jag ska dit igen i oktober.

När mötet var slut åkte jag till Skanstull och handlade. Sedan åkte jag hem och lagade lunch – pastasallad med skaldjursmix och gräddfil. Gott, men inte så mättande – ärligt talat.

Jag träffade K vid Odenplan, men vi åkte till Söder sedan för att ta en fika. För min del blev det Coca-Cola och en hallongrott, yummie! Vi pratade om allt och inget. Supermysigt var det i alla fall!

Nu är jag hemma hos familjen. Alla verkar vara på bråkhumör, men det har blivit en del skratt också. Vi har nyss ätit middag – pasta med pesto. Men för min del utan pesto. Jag smakade lite, men jag kan inte riktigt lära mig att tycka om det. Jag avskyr vitlök.

Imorgon ska jag jobba.

/Y,

Kommentarer.

Ni är inte så bra på att kommentera,  tyvärr. Jag vet att det är några som gör det, men det vore trevligt om fler gjorde det. Det är inte så jävla kul att inte få någon större bekräftelse på att någon faktiskt har läst och tyckt något. Men jag vill passa på och tacka de som faktiskt kommenterar, det betyder massor!

/Y,

Det här suger!

Etiketter

Irritation

Nu känner jag mig så jävla sur bara. Jag vet inte varför, det bara är så. Både en kompis och pappa irriterar mig så mycket just nu – och allt annat förstås! Dessutom är jag galet nervös för mötet imorgon på SCÄ. Jag är orolig för vad som kommer att sägas. Äh, det är jag ju alltid när det gäller sådana här möten. Men vad ska man göra liksom?

Jag är trött och har ont i huvudet efter jobbet. Tentan jag som jag vaktade idag var 4 timmar och dessutom 1 timme extra för att dela ut papper och plocka undan – uppdelat före och efter. Så det blev 5 timmar totalt – info för alla mattesnillen, haha. Sorry.

Nu ska jag ringa någon, tror jag.

/Y,

One night from hell.

Jag somnade ungefär kl 1:30 (efter att ha utfört alla tvångshandlingar, med en del nedskärningar tack vare terapi) och vaknade strax efter 5. Då var jag konstigt nog tröttare än jag var när jag väl kunde gå och lägga mig igår. Dödstrött. Lite mindre än en timme senare somnade jag igenoch vaknade när veckarklockan ringde. Jag hade drömt en mardröm, säkert bara för att jag inte tog någon sömntablett. Vanligtvis brukar jag inte komma ihåg mina drömmar, men nu gjorde jag det. Jag var rädd och hade ångest hela morgonen, tittade bakom axeln hela tiden så att det inte stod någon där och stirrade på mig – trots att det vore helt orimligt.

När jag väl kom iväg strax innan 8:30, ty jag skulle på DBT-gruppterapi, så kunde jag varken sitta på buss eller tunnelbana utan solglasögon (trots att det var dåligt väder och hade regnat). Allt bara stirrade på mig idag. Dessutom var 2:an ner till Slussen väldigt långsam, så jag missade tunnelbanan jag hade tänkt ta. Nästa gick 5 minuter senare, då kom jag precis när DBT:n började. Jag som alltid kommer 10 minuter tidigare, haha. Stressad var jag i alla fall när jag kom dit, så jag gav upp ganska fort på mindfulnessövningen – jag kunde bara tänka på att jag behövde gå på toaletten. Det gjorde jag. Misslyckat som fan, just den delen av gruppterapin – resten var mer okej.

Nu ska jag äta lunch – pasta med makrill i tomatsås och musslor på burk – sedan ska jag åka till jobbet.

/Y,