Jag orkar inte ta initiativet att gå och lägga mig, för då kan jag ändå inte slappna av – hur trött jag än är! Förbannad jävla helvetes väckarklockor – både en CD och mobilen. Jag ska träffa min DBT-terapeut idag, så jag måste ju upp. De senaste dagarna har jag känt mig lite mer avslappnad när jag ska gå och lägga mig, just för att jag inte behövde ställa väckarklockan. Nu när jag tänker efter är det kanske därför jag har mått bättre. Det och melatoninet. Jag älskar melatonin – det gör mig pigg på morgonen. Jag förstår fortfarande inte att jag faktiskt kom upp strax efter 9 idag!

Åter till ångesten då. Inte för att det är ett så muntert ämne – men i alla fall. Bara att tänka på väckarklockan ger mig ont i huvudet och allting. Jag känner mig helt överansträngd när jag väl känner mig ”färdig” att sova – alltså färdig med att kolla väckarklockan oräkneliga gånger. Suck. Tur att det går bättre med spisen och lite bättre med dörren i alla fall. Jag drömde ju en mardröm förra veckan, så det blev jobbigare med dörren då – kände mig så nojig. Man kan ju alltid hoppas på att det ger sig snart.

Nu ska jag ta min melatonin-tablett.

/Y,