Jag hatar verkligen vissa av mina problem så mycket att de får mig att vilja dö. När jag skulle ut från vårdcentralen i Gullmarsplan förut så fungerade inte dörren. Suck, det beror säkert på min himla asperger att jag aldrig förstår hur vissa saker fungerar. Sedan var jag tvungen att göra något som jag tycker är väldigt svårt – att be om hjälp. Dessutom – att be om hjälp från den otroligt irriterande receptionisten, som fick mig att känna mig som en jävla idiot. Tack så jävla mycket!

Väl ute skulle jag gå till apoteket och hämta penicillin –  de skulle tydligen ha öppet till kl 20 idag, sa han jag pratade med på vårdcentralen. Mycket riktigt, så stod det på dörren. Men fan så heller att de har öppet (eller så är jag för trög för att fatta hur man ska komma in). Jag är så otroligt trött på det här – inte så kul att man har gråten i halsen när man ska sätta sig på tunnelbanan, som också är ett jobbigt moment. Eller ja, i alla fall om man är upprörd och irriterad. Jag klarade av att åka en station – till Skanstull, sedan promenerade jag hem därifrån. Hur kan man dessutom tänka så hämndlystet och skadeglatt som jag gör när jag är irriterad? Någon missade tunnelbanan, haha. Alltså fy fan. Är det möjligtvis någon som känner igen sig, när allt blir svart? Säg inte att jag är ensam om detta!

Haha, det blev på tok för mycket svordomar i detta inlägg – men tyvärr så får ni leva med det.

/Y,