Rörigt i SL-trafiken

Etiketter

Den här veckan har jag haft mycket att göra, jämfört med veckorna innan. Ylle har varit hos mig (hon glömde mobilladdaren), två MISA-aktiviteter)(kubb och musik-quiz), hemma-grejer att göra och lite annat (Modern family osv).

Nu ska jag hem och städa. BLÄ… hekt klart den tråkigaste hushållssysslan. Längtar tills det är över. Sedan ska jag äta middag hos mamma och pappa. Det vankas hemgjord pizza. Fan vad gott!

Vi hörs

Annonser

Smått uppgiven

Etiketter

, ,

Jag känner mig irriterad just nu. Nu känner jag mig osäker. Mamma läste på nyheterna att det kan bli svårt att få tag på litium ett tag framöver. Panik! Det är en så himla viktig medicin för mig. Det här är ju inte första gången detta år som en medicin försvinner fån marknaden. Som ni vet så var det samma sak med anafranil för några månader sedan. Fan vad irriterad jag blir… Hoppas att detta löser sig!

Sedan stressar ekonomin mig som … Jag vet inte vad. Denna osäkerhet som försörjningsstöd ger.

Jag försöker ständigt att trycka bort denna förbannade ångest och gör allt för att den inte ska ta över.

Ensamhet hos mig

Etiketter

,

En grupp människor. Ekot. Pratet. Det värsta: Småpratet. Molnen seglar förbi, men i själen gör det ont. 

Jag har svårt att umgås med mer än en person. Det krävs för mycket energi och fokus. Om jag böjar dagdrömma mitt i en konversation bara för en kort stund, så är jag ensam. Det skaver. Då existerar jag bara i en bubbla. Stress. Ångest. Inre skrik. Jag vill skrika och gråta rakt ut, men det går inte.

Ensamhet för mig handlar om att jag känner av den starkt bland flera människor, men inte så mycket när jag umgås med EN person. Om jag sitter och pratar med en vän och någon annan plötsligt kommer in i samtalet – då känns det som att det är kört.  Det är lite annorlunda med familjen, eftersom jag är så van att umgås med dem.